Imorgon kommer Skåne

Tur för honom.

Jag tycker att han ska flytta hit. Det tycker han också, säger han, men ni vet hur skåningar är - goa men tröga. Man får ha tålamod. Vänta in och glädjas åt att de kanske kommer till skott så småningom. Sälja in Närke så bra man kan så länge. Och sig själv. Vara en person som det verkar jätteroligt att leva tillsammans med. Som man får ett tjofaderittan-liv med. Hej hopp i galoschen, svanhopp i forsen.

En sån person.

Vidare på temat skam

Om jag säger hej till någon på ett töntigt sätt (för att jag inte vågar säga ett rakt HEJ) och inte får något svar - då skäms jag.

Det har jag kommit på idag.

Jag antar att skammen beror på tönteriet? För säger man ett rakt HEJ och blir ignorerad så blir man väl förbannad snarare än skamfylld? Eller?

Hädanefter ska jag dokumentera alla situationer som framkallar skam i mig. Får bära med mig ett anteckningsblock.

Nu skäms jag inte längre

Bästa sättet att hantera skamkänslor är att 'Lägga skammen där den hör hemma - hos den som gjort dig illa'. Källa: Året runt.

Så jag skickade en brevbomb och vips kändes det bra igen.

Skoja bara. Jag skickade ingen brevbomb, men en stinkbomb. Det är en liten tunn glasampull med ett innehåll som stinker förfärligt när det kommer ut. Vill man (av någon anledning) göra stinkbomber så blandar man saltsyra, kaustiksoda, smör och vatten. Det som bildas kallas smörsyra och det luktar förjävligt. Användningsområde: Endast din fantasi sätter gränserna.

Skoja bara. Givetvis lät jag skammen få fritt utlopp i min kropp. Kände på den både bak- och framifrån, för att lära mig något och nå nya nivåer av självkännedom. Stanna kvar i skammen och upplev den! Det är mitt råd. Du kommer bli en ny människa.

Det tar på krafterna att leva

Idag har jag skämts. Jag tänker att det är bra, att alla känslor är bra och utvecklande. Att de sätter sprutt på min hjärna och ökar min självkännedom. Jag har i och för sig försökt dölja min skam större delen av dagen, men antagligen lyckades jag dåligt med det, för mina kinder är alldeles rosiga, och det liksom kokar i min hjärna. Det är trycket som skapas, får man förmoda, när man försöker kapsla in det som behöver få komma ut.

Men nu är det fredagkväll. Ska ägna mig åt Talang, hämtpizza och marknadsnougat tillsammans med dotter. SÅ ohälsosamt och välgörande på samma gång. Go, go, go!

Skåne tycker att den ska stå i bokhyllan

Ytterligare en snygg grej i mitt badrum, som inte är så funktionell som man kanske skulle önska, är min tvålpump. Köpte den i Dublin för några år sedan, på en liten fin bakgata.

Problemet är att hålet där tvålen ska komma ut har en tendens att täppas igen. Det är inte praktiskt. Om man då pumpar på för kung och fosterland kommer tvålen farande i en stråle som landar på magen. Det har hänt Skåne ett antal gånger vilket lett till diverse gnäll.

Men jag vänder mig mot idén att någon ska bytas ut bara för att den inte är funktionell. I synnerhet när den är så snygg! Jag tänker också att allt inte ska vara så jävla perfekt.

Klargörande

Det är inte ordningen i sig som Skåne eftersträvar, det viktiga är att det är funktionellt. (Nej, han jobbar inte på IKEA.)

Medan det viktiga för mig är hur det ser ut. Där har vi en tydlig skiljelinje mellan oss. Jag kan ta att det är opraktiskt och obekvämt, bara det är snyggt. Som toarullarna på bilden. Det är en aning opraktiskt att ha dem staplade på varandra på översta hyllan, eftersom man då och då måste stå på tå (otorkad) för att få tag i en ny toarulle. Men det ser fint ut. Mycket snyggare än en sån där toapappershållare som står på golvet.

Min utveckling 2019

Det här året har hittills levererat en del överraskningar på det personliga planet. En är att jag blivit ordningssam. Det förvånande i den här kråksången är att jag tidigare trodde att jag var ordningssam utan att jag var det. Jag hade i själva verket en väldig oreda i mina förråd, garderober, skåp och lådor. Dvs alla utrymmen man kan stänga om. Men det syntes inte så jag visste inte om det.

Praktiskt, får man ändå säga.

Om än opraktiskt, på sitt sätt.

Självklart är det Skånes förtjänst att jag nu lämnat oredan bakom mig. Med försynta små skånska utrop gjorde han mig stegvis mer och mer medveten om kaoset, men också om möjligheterna till städning, rensning och omorganisation. Väldigt fint av honom, men givetvis tog jag jävligt illa upp de första två åren. Vem med självaktning skulle inte göra det? Mitt hem, min ordning! Och det var fan inget fel på den.

Fast kanske lite fel ändå. Det var i början av januari i år som jag insåg att Skåne haft rätt hela tiden. Som en polett som oväntat bara trillar ner. Eller hjärnceller som faller på plats.

Och nu är jag en ordningssam person.

När man är ordnörd

I helgen föreslog Skåne att vi skulle lära oss tio ord på tio olika språk, och jag var förstås med på noterna. Vi bestämde vilka språk vi skulle ha med och förde in dem i ett excelark. Därefter skrev vi ner tio ord på varsin lista, kom överens om att ta med alla, vilket gjorde nitton ord. Hundranittio sammanlagt. Ett av språken är grekiska så vi måste också lära oss grekiska alfabetet.

Vi har också spånat på att skriva dialoger, med inspiration från våra skärmytslingar, och turnera runt i Sverige med dem. Den idén är inte dum, tycker jag. Det gäller bara att vi inte låter oss hindras av vår begränsade erfarenhet av manusskrivande, skådespeleri och turnéliv. Men det finns en risk för att just det sker.