Min hjärna har lov del 2

Efter att jag betalt för mina batterier och min datormus stirrade jag på den ena sidan av den tvådelade änden på disken där fel varor låg. På andra sidan däremot låg mina varor.

"Vänta, hallå!", skyndade jag mig att säga till killen i kassan, orolig att någon annan kund skulle gå iväg med mina saker. "Det har blivit något fel här!"
Jag pekade uppfordrande på en vara som låg där och inte var min.

Killen tittade oförstående på mig en sekund och pekade sedan på mina varor och sa: "Men där ligger ju dina grejer..."

"Jaha! Men vet inte du att jag vill ha mina varor på vänster sida!?"

Sa jag inte eftersom jag inte ens visste det själv.
Istället pep jag ut så diskret som möjligt.
(Utan att tumma på min hållning och värdighet förstås.)

Min hjärna har lov del 1

Var på stan när maken ringde och bad mig köpa en ny mus till dotterns dator. Okej, sa jag och tänkte att jag skulle göra det på Claes Ohlsson.

En timme senare såg jag affären framför mig och kom på att jag behövde batterier till min grafritare. Alltså gick jag in.

Precis innanför dörrarna ringde en svag klocka bak i huvudet om att maken bett mig köpa något därinne. Visst var det häromdagen han sa något? Och visst var det något klotformat, eller? Tog upp mobilen och slog hans nummer men tänkte att han nog inte skulle minnas för det var ju några dagar sen han sa det, och det hela var ju ganska luddigt.

Ända tills han tålmodigt upprepade vad han sagt en timme tidigare.

Men jag funderar fortfarande på om han inte bad mig köpa något häromdagen som var klotformat...?

Gott & blandat mm

Idag ledig!
Har varit ute en sväng med hundarna i det frostnupna solskenet.
Nu sitter jag här med mitt kaffe och min macka och försöker förstå varför det inte är kortvecka varje vecka. Viktig fråga som än så länge är utan svar.

Drömde innan jag vaknade att min 18-åring som är i Uruguay som utbytesstudent plötsligt dök upp och sa att hon åkt hem (till mig) för att hon inte längre stod ut med sin värdmamma. Är det det som kallas för Freudianskt önskedrömmande? För hårda fakta är att min gumma trivs ganska bra där borta med sin nya värdmamma...

Nåja, dagens sysselsättning för mig är att skicka ett 5-kilos paket till min dotter där på andra sidan Atlanten. Godis, Blå bands bearnaisesås och lite andra favoriter som hon längtar efter. Sen ska jag stoppa ner lite hemlisar också. Kan inte avslöja allt här eftersom hon ibland läser min blogg.

Nu iväg till stan!
Eller, så fort de öppnar iallafall...
(Är de inte lite sega som inte öppnar förrän 10???)

Skolans underbara värld

Idag har jag, och alla gymnasielärare i kommunen, varit på föreläsning och lärt oss att det finns ett samband mellan sena ankomster och bl a kriminalitet, droger och ökat antal skilsmässor. (Med statistik kan man påvisa vilka korrelationer som helst, bara man har lite fantasi.)

Nej, nyanser är inte att tänka på när man ska få lärare att förstå vikten av att jaga elever som kommer försent med blåslampa och därigenom minska kriminaliteten och skilsmässostatistiken i samhället.

Lite förundrad var jag dock över att föreläsaren inte alls reagerade på den strida ström av lärare som under första halvtimmen kom försent till denna föreläsning. Jag menar, hur ska det gå för dessa lärare (inkl mig själv)??? =O

Hade jag vågat hade jag ställt mig upp och skrikit:

BARN OCH UNGDOMAR GÖR INTE SOM VUXNA SÄGER, DE GÖR SOM VUXNA GÖR

Och sen hade vi kunnat komma överens om att vi vuxna ska bli felfria först, innan vi börjar kräva av våra unga att de ska vara det.

Alltså, det hade blivit en mycket bättre föreläsning. Och kortare.

Jag vägrar

Jag vet inte om det är tidsomställningen, det kompakta mörkret eller det faktum att det är måndag, men jag känner en obetvinglig lust att säga:

NEJ!

Who am I?

I natt har jag drömt.

Vid ett tillfälle var jag på ett tåg som stannat på den station jag skulle av, men jag kunde inte hitta en av mina väskor. Jag bar på mina andra (stora) väskor och försökte ta mig genom ett tåg fullproppat med människor eftersom jag var säker på att min saknade väska var i en annan vagn. Bråttom, bråttom och en massa folk som stod i vägen! Rätt var det var så började tåget rulla. Innan jag fått tag i min väska.

Drömtydning (á la mig själv): Anledningen till att jag inte började slå ner de som stod i vägen är att jag kanske är en ganska fredlig människa ändå.

När jag fått tag i min väska fanns på den ett konstigt fack där något från min barndom låg. Oklart vad. Iallafall skulle jag sälja detta oklara på en marknad där Runar Sörgaard sprang omkring.

Drömtydning: Nej.

25 oktober 1962

Idag är det 47 år sedan jag föddes på ett BB i Norrland.
Eller snarare, trycktes ut, om man ska tro min mamma som hävdade att jag inte bidrog till födelsen alls utan hade, om jag fått, stannat därinne i magen för resten av mitt liv.
Efter över ett dygn av svåra födslovärkar la sig en barnmorska, enligt min mammas utsaga, helt sonika på hennes mage för att trycka ut mig. En annan hjälpte till med saxen.

"Så här lång skåra klippte de", brukade mamma berätta och måtta en 7-8 cm med fingrarna. "Och jag kände ingenting för jag var redan så bedövad av smärtan", fortsatte hon. "Men jag kommer precis ihåg hur det lät. Som när man klipper i kött." Och så såg hon nöjd ut.

Och ut kom jag. Tre veckor för sent, med navelsträngen runt halsen och med en matchvikt på 4 580 g. Den fulaste bäbis min moster Ingalill någonsin sett. Hon kunde inte sluta skratta när hon kom upp på BB för att beskåda sitt första syskonbarn.

"Du var ju ganska kraftig och lite gulaktig i hyn eftersom du hade gulsot", förklarade mamma. "Men du var den sötaste bäbisen på hela BB", slog hon fast och såg nöjd ut igen.
Och då visste jag att det var så det var.

Fuck moster Ingalill!

Undantag från lördagsregeln

Jag vet att jag bestämde för ett tag sedan att jag inte ska ha några ambitioner att fixa grejer på lördagar. För de blir ändå inte gjorda, typ.
Idag gör jag ett undantag.
Ska damma, plocka, dammsuga, torka golv, göra rent toa, badrum och tvättstuga, rensa kylskåpet, cykla till sopstationen med kartonger, glas, tidningar och sjutton plastlådor, köpa inflyttningspresent till arbetskompis och träna.
Men inget mer.

Oskyldig

Lärarinnan hjälpte eleverna att fuska

- riskerar fängelse

.

.

.

.

Det var inte jag.

Lycka

Matematik är helt underbart!
Känner mig just nu alldeles upprymd av den fantastiska värld matematiken erbjuder.
Måste bara säga det.

Go' kväll!

Sjutton lådor senare

Den inte alltför minnessvage läsaren minns kanske att min dotter kom hem med sjutton lådor chokladbollar, kexchoklad och kakor för ungefär en månad sen. Till skolresas fromma. Hurra för alla goda syften. *vinkar med vimplar*
Dagen innan hade jag bestämt mig för att sluta äta godis och dylikt på vardagar. Vilket förstås snabbt sket sig.


Nu är jag inne på sista lådan. En aning slitigt har det varit måste jag säga, men vad gör man inte när syftet är gott.
Av en slump har jag samtidigt slutat väga mig eftersom jag inte vill bidra till bantningshetsen.
Heller inte veta hur många kilo fett och socker som ingår i sjutton lådor chokladbollar med familj,
men framförallt har jag gömt vågen av ideologiska skäl. Det är sån jag är. Ideologisk och så.


Iallafall ska det bli skönt nu när jag slipper äta en massa chokladbollar varje dag när jag kommer hem från jobbet.

Äntligen, liksom!

När det är mörkt ute ska man sova

Jag har alltid hatat tidiga mornar.
Minns att jag som tonåring, efter att jag tagit mig ur sängen, satt på toa och drömde om eftermiddagen då jag skulle komma hem från skolan och få gå och lägga mig igen. Obegriplig och fullständigt overklig var tanken att jag skulle lyckas ta mig genom skoldagen som låg framför mig.
Innan toasittningen hade min mamma ett digert jobb med att överhuvudtaget få mig ur sängen. Ett knep var att sätta på en skiva på min röda plastgrammofon, och sen dra på högsta volym.
Och jag blev helt vansinnig. Med ett avgrundsvrål kastade jag mig upp för att ta död på Hooked on a Feeling, Hotel California eller vad hon valt för musik just den morgonen.
Sen var jag för förbannad för att somna om. Fast jag försökte förstås. Kriget var på liv och död.
(Inte konstigt att man har sin lilla morgonångest...)

Hur man överlever måndagar

Kör ny måndagsmorgonsstrategi.
Det handlar om att ta tjuren vid hornen.
Jo, så jag sitter på jobbet nu fast klockan bara är 07.10.
Stan och skolan ligger fortfarande i mörker, men här i mitt lilla hörn av arbetsrummet lyser lampan och snart även fliten.
Kaffet doftar och Rix fm väcker mig så sakteliga till liv.
Jag kommer överleva även denna måndag.
Tror jag. Helt säker kan man ju aldrig vara.

Idag har jag

* Klivit upp
* Lagat frukost och ätit den
* Sorterat tvätt
* Promenerat en och en halv timme
* Suttit på jobbet två timmar och rättat reading journals
* Gympat en timme
* Lagat mat och ätit den
* Skrivit detta fantastiska blogginlägg

Alltså, bannabullor, jag övertrumfar mitt inre väsen tusenfaltos!
(en smula lingvistiskt besjälad av Montecore)

Fru Misslyckad del 2

Nej, det blir inget gjort den här lördagen heller.
Varken av nytta eller nöje.

Så kan det gå.
Varenda fucking lördag.

Om jag tar ledigt ett år kanske det endast blir ett år av utdraget latande i morgonrock. Och ett högst närvarande berg av saker som aldrig blir gjorda. Samt ett tomt lönekonto.

Det måste jag pröva.

Fantasin vs verkligheten

Jag älskar lördagmornar.
Det är något med känslan av att ha en oändligt lång ledig dag framför mig.
Och föreställningarna om allt jag ska åstadkomma innan dagen är slut.
Den perfekta blandningen av nytta och nöje.

Och när ska jag växa upp?

Om tillväxt och helvetet

Jag har redan fått ihop sju böcker, som jag vill läsa, till min läslista.
När listan är trettio böcker lång ska jag lämna in min ledighetsansökan.
Trettio böcker blir en lång lista, inser jag.
(Redan sju böcker tar sin plats som ni ser.)
Under läslistan hänger mitt arkiv och slänger.
Först därefter min länklista som också växer sakta men säkert.
Jag kommer få den längsta högermarginalen på blogspot.
Någonstans nere i internätets undre regioner kommer mina länkkompisar dingla omkring.
Vi får hoppas att det är en myt det där med att helvetet finns därnere.

Fru Misslyckad

Jag ljög förut när jag skrev att jag bara hade en delikat punkt på min arbetslista idag. Ville verka lite avslappnad.

Givetvis hade jag bak i huvudet en hel radda med föreställningar om vad jag skulle hinna med denna lediga torsdag; städa, tvätta sängkläder,sortera tvätt...that sort of thing.

Och de hushållsgöromålen har jag förstås inte gjort (fast dagen är inte slut ännu), men vad värre är: Jag har bara läst till sidan 44 i Montecore. Trots att jag försökt läsa fort. Eller kanske just därför. Irriterat mig som fan har jag gjort på det "fantastiska" språket som inte går att läsa fort. Det blir som att försöka cykla i racerfart över kullersten, vilket jag för övrigt gör varenda morgon när jag är sen till jobbet eftersom jag genar genom en slottspark med flera hundra år gamla kullerstensgator.
Okej, nu är jag off topic.

Alltså, jag lyckades inte ens med den enda punkten på min arbetslista.
Det var det jag skulle säga.

Dagens arbetslista

* Läsa till sidan 76 i Montecore

Funderar på att starta ett enfrågeparti

Nu har jag börjat komponera ihop min läslista.
(Se till vänster under hejarklacken!)

Sålunda är det bara att slänga in ledighetsansökan då.

Om man ska vara tjänstledig ett år måste man ha ett bra skäl har jag förstått.
Utlandstjänstgöring funkar vet jag.
Studier.
Läsning av fritt valda böcker?
Ja, det måste ju funka. Självklart.
Det borde till och med vara en rättighet för alla att någonstans mitt i livet få ett år ledigt för att läsa böcker.
Snacka om insats för folkhälsan!

Farväl Dårens dotter

Det tog sin tid men nu är den utläst.

Jag kommer sakna läsningen av två sidor per kväll i denna hjärtskärande, drastiska berättelse om Connie som växer upp utan mamma och med en galen pappa.

Nu är det iallafall dags att kliva vidare i livet (för mig alltså),

och Montecore av Jonas Hassen Khemiri blir nästa bok som jag ska somna in till på kvällarna.

Faktum är att jag skulle behöva ta ledigt från jobbet ett år för att ha tid att läsa alla böcker jag vill läsa.

Ingen dum idé faktiskt...

Ska börja skriva läslista!

Professorer är också tankspridda

Står i köket och har glömt bort vad det var jag skulle göra där. Går till vardagsrummet där min dotter är eftersom jag har en vag känsla av att det var där jag kom på vad jag skulle göra, vilket i sin tur ledde mig till köket.

Jag: -Du, vad sa jag till dig för en stund sen?

Mitt kära barn: -Va?

Jag: -Ja, men jag sa något till dig för en stund sen, eller hur?

Mkb: -Öh...nej...

Jag: -Men var det du som sa något till mig då?

Mkb: -Öh...nej...

Jag (gissar vilt): -Men sa jag inte att jag skulle laga mat?

Mkb: -Öh...nej...men du kom in för en stund sen och sa:
"Du måste vara hungrig", och sen gick du.


Jaha.
Det är tur man har så god utredningsförmåga när man är så tankspridd som jag är.

Som ettriga mygg

Och så var det snart måndagmorgon igen.
De kommer oftare och oftare de jävlarna.
Det skulle jag kunna bevisa matematiskt om någon var intresserad.
Varje ny vecka är ju en mindre andel av en människas levda liv än veckan innan var.
Och allt är relativt. Även tidsuppfattningen.
Ja, ni fattar antar jag.
(Och när får jag Nobelpriset?)

Drömtydning?

Drömde i natt att jag var på teater.
Minns inget av själva pjäsen, mer än att jag njöt av den.
Den starkaste känslan i drömmen var dock när jag lämnade teatern och kände mig fri och lycklig över vetskapen att jag kan gå på fler teaterföreställningar.
Att bara ta reda på vilka som finns att gå på, och sen gå på de jag känner för att se.

Råd, please!

Jösses vilken natt!

Eftersom min 15-åring har hostattacker som inte är av denna världen (och jag ännu inte kommit över skräcken för plötslig spädbarnsdöd) så har jag sovit i samma rum som henne i natt.

Ungefär en gång i kvarten *gissar* har jag väckts av att hon hostat så hon knappt fått luft. På sjukvårdsupplysningen säger de att hon ska dricka mycket vatten, och att det inte finns någon s k hostmedicin som har bättre effekt än vatten. Kan det verkligen stämma?

Lägesuppdatering

Någon har tryckt upp en liter aprikoskräm utan aprikossmak i min kran.

Den letar sig så sakteliga neråt.





Tänk bort förpackningen.

Tyst och lugnt

Idag tycker jag om hösten.
Utanför glasdörrarna i mitt vardagsrum är trädgården strösslad med gula löv och solen lyser från en klarblå himmel.
Både min dotter och jag har drabbats av redig höstförkylning med tillhörande skrällhosta så vi är hemma och dricker the med honung idag. Ligger respektive sitter under varma täcken.
Trots ont i halsen och hosta tror (vet) jag att det är dagar som denna som är de bästa. I hela livet.

Tävling hos MissC

Jag vill vinna det fina armbandet hos MissC, så nu är jag med och tävlar där!

MissC:
SmyckesTävling!
Okej gott folk.. Nu så var det äntligen dags för tävling!!
Vinnaren i dragningen får detta armband. (annan text)
Valfri (blank) text & hjärta finns som motiv. (Jag bankar in själv)
(Armbandet är silverpläterat med ett togglelås.)
Tävlings regler:
Kommentera under detta inlägg en gång per person.
Skriv önskad längd på armbandet & text.
Kopiera inlägget med bild på din sida å länka hit & notera att detta är gjort.
Å vips så har du chansen att bli ägare till ett unikt armband!
Tävlingen avslutas den 10:e Oktober å dragning kommer att ske.
Just ja..
Har du ingen blogg ange din mejladress eller länka på Facebook :)
Publicerat av MissC kl. 11:34


Jag rekommenderar alla att kika in i hennes webbutik för hon har många superfina smycken av olika slag! Själv är jag sedan tidigare lycklig ägare till två halsband.

Dagens Nilla

När jag efter arbetsdagens slut stod i cykelstället och låste upp min cykel hörde jag ett glatt "Hej!". Jag tittade upp och såg ett gäng killar varav en av dem var en elev som jag hade i engelska förra året.

"Nämen, hello på dig! How are you doing?", sa jag och gjorde en svepande gest med min arm (anledning:okänd) så att jag rev omkull en cykel som stod precis bakom mig.
Jag mumlade ett litet knappt hörbart oj medan jag smidigt böjde mig bakåt för att fiska upp den liggande cykeln samtidigt som jag oberört fortsatte konversationen.

"And how is your English doing?", sa jag och lutade, när jag var på väg uppåt, min egen cykel, som jag var tvungen att hålla i, en aning för långt framåt med resultatet att en till cykel brakade i backen. Men oj igen liksom.

Jag skrattade till lite lagom lojt och behärskat för att ge intrycket att det inte gör mig ett dugg att riva omkull två cyklar på raken när jag har en 8-10 åskådare.

"Oj! You dropped two bicycles!", sa en av killarna som jag aldrig sett förut.
"Yes, I did, didn't I?", svarade jag lugnt leende.

Så JAG.
Inte så mycket själva klumpigheten, även om jag vissa dagar skulle kunna vinna pris för det också.
Mer det där med att se cool ut. No matter what.
Jag undrar om någon slår mig där?

Höst

Sover man dåligt på veckorna så får man lov att sova desto mer på helgerna.
Vaknade nyss efter tre timmars tupplur.
Är ensam hemma i mitt kalla hus som inte hunnit med den snabba omväxlingen till utomhusets vintertemperaturer.

Antingen sätter jag mig nu i soffan med en filt över mig och tittar på TV,
eller så går jag och lägger mig igen.
Måste fundera.

Jag hjälper till hemma ibland

Vill bara meddela att jag hjälpte till lite med städningen sen.
Så ni inte tror att vi är ojämställda,
eller så.

Jag sitter ju och bloggar

Imorgonbitti kommer en bekant hit.
Då ska det vara städat tycker maken.
Så nu städar han.
Dammsugaren lever om och det smäller i än här och än där, där han drar fram.

Men jaja. Okej då, tänker jag. Vill han städa så får han väl det då.

Då kommer han och tycker att jag ska hjälpa till.
Jag?!
Nej, där går verkligen gränsen.