Läst i Lärarförbundets tidning

Nu har man kommit till insikt om att lönespridning bland lärare inte bidrar till en bättre skola! Det beror på det faktum, kan man läsa, att alla lärare som får mindre påslag än genomsnittet tappar självförtroendet och motivationen och blir sämre lärare.

Nu är den spännande frågan hur många sekler det kommer dröja innan man inser att barn och ungdomar som får låga betyg också är människor.

La flata

(Eller vad 'lägenhet' nu heter på spanska.)

Idag har jag bestämt vilka golv min flata ska ha, den ska nämligen få nya, den får det vart artonde år, och nu är det vart artonde år. Jag valde mörka för min syster säger att mörka golv landar bättre än ljusa, och hey, man vill att golven ska ligga kvar där man lagt dem, eller hur. Finns det något mer att säga idag?

Nej.

Over and outie, outie.

Det är något fel på systemet

Onsdagar har jag mattelektion kl.08.00. Och inte nog med det, lektionen är förlagd i en annan byggnad än den jag har mitt arbetsrum i. Det betyder att jag först måste till 'min' byggnad och hämta grejerna jag behöver, sedan ska jag ta mig över skolgården i snö, slask och drivis till en byggnad som inte utan anledning heter Sibirien. Där ska jag upp tre trappor för att möta mina halvt medvetslösa elever (klockan är ju 08.00). Ja, sedan börjar lektionen. Just nu räknar vi på volymer och det är inte mycket att säga om det.

Nu är jag frånskild

Men det betyder inte att jag kommer hugga första bästa som kommer i min väg (bara om jag skulle råka känna för det just då) för så desperat är jag verkligen inte.

Nej, min tanke är att jag nu ska lära mig att stå på egna ben. Bli fri och oberoende. Vara mig själv nog. Älska mig själv riktigt ordentligt.

Det låter för jävla tråkigt, men det kommer säkert bli jättekul. Man har ju hört talas om människor som gått in i positiva utvecklingsspiraler och aldrig kommit ut igen. Det är något sådant jag tänker mig.

Over and fet-out.

Igår hade jag en SKITdag

Men idag har jag haft en helt otroligt perfekt dag. Allt jag har gjort har varit perfekt utfört, ni fattar; inga felsteg, inga misstag, inte minsta lilla katastrof. Någon borde ha filmat. Då hade jag förmodligen kunnat få något slags pris. Bästa läraren, typ (eftersom jag råkat jobba idag). Bästa läraren ever. På den nivån har det varit. I stort sett hela dagen. Det är klart att om man skulle bedöma vartenda steg jag tagit så hittade man kanske några små skavanker, men de vore nog väldigt små.

Over and out.

Lägenheten

Vi (ni och jag) kan inte riktigt sluta tänka på den, eller hur? Vi tänker och tänker i vitt, beige, guld, brunt, rött och murrigt grönt, och vi har till exempel kommit på att det är svårt att få in alla bokhyllor i skrivarlyan när väggarna lutar kraftigt. Trots det är vi lite kära i det där snedtaket, det är vi allt. Vi bestämmer oss för att bokhyllorna får stå i vardagsrummet för var fan ska de annars stå? Sedan funderar vi på var vi ska ställa alla sängar, såklart. Alla sängar som alla som kommer och hälsar på mig ska sova i, alltså. Rätt många kommer krävas. Jag funderar på att köpa en och tjugo breda så att alla kan sträcka ut sig. Och så att man vid behov kan klämma ner två besökare i varje säng. Ibland funkar det. Och apropå sängar så tänker vi också på sängkläder. Fina påslakan ska det vara, för jag hör till den praktiska del av befolkningen som inte krånglar med överkast och liknande skit.

Första april flyttar vi in.

I alla fall

Så har jag hittat en lägenhet nu, som typ uppfyller mina krav. Om ni minns dem - annars kan jag rabbla upp dem igen, det gör jag så gärna: stor, luftig, snygg, balkong i soligt läge, gästrum, skrivarlya med utsikt (över det mesta och lite till), grannar som inte syns och hörs, prunkande omgivningar och gångavstånd till stan.

'Stor' och 'luftig' är relativa ting, och grannarna vet jag ännu inte så mycket om, men annars så. Och skrivarlyan har snedtak. Att det var ett krav förstod jag på en gång jag såg det. Det samma gäller för takfönstret. Och det andra takfönstret, som är stjärnformat, och placerat precis utanför min lägenhetsdörr. Ja, det var väl allt. Skriver hyreskontrakt imorgon.

Ja ja ...

Ni fattar.

Det var ganska länge sedan jag fyllde

Men i alla fall.

Jag har fyllt 50

Skriv GRATTIS i kommentarsfältet.

Inte nog med att jag blivit dumpad

Jag har fått sämre syn också. Var i morse hos min optiker för att åtgärda det sistnämnda, och fick veta att min syn på nära håll under de närmaste tio till femton åren kommer bli allt sämre och sämre. Slutligen, när den är som allra sämst, kommer utvecklingen avstanna. Fucking skit, eller hur man nu ska uttrycka det. I synnerhet mot bakgrund av att min syn på alla andra håll (än det nära) suger fett. Extremt närsynt, alltså. Och snart inte ens det.

Jag provade ut ett par bruna bågar till mina nya glasögon. 'Jag är en beige råtta, en sådan som inte vill sticka ut', sa jag till den snofsiga kvinnan som assisterade mig framför spegeln. Man vill väl ge ett blygsamt intryck, eller hur. Men istället för att säga: 'Oh no, du är väl ingen beige råtta', log hon medkännande och plockade fram långa banor av bruna bågar. Varpå jag frågade om hon kanske hade några i guld, men det hade hon i princip inte. Skitsamma. Brunt hår, bruna ögon och bruna bågar, ingen kan komma och säga att jag inte matchar i alla fall. Och det är ändå det viktigaste. Att jag sedan också ser totally fucking awesome ut i mina nya bruna bågar är bara en bonus.

Nä

Om man skulle ta och skriva ett litet skitinlägg.
Och berätta att jag numera är ensamstående. Och att jag som sådan letar efter en lägenhet där bara jag ska bo. Ett letande som kan komma att ta sin tid eftersom jag har höga krav. Min lägenhet ska vara stor och luftig nog att leva i, om ni förstår vad jag menar. Snygg ska den också vara eftersom jag lever efter devisen don efter person. Den ska ha en skrivarlya med utsikt, balkong i soligt läge och gästrum för mina utflugna barn slash alla kompisar jag ska skaffa. Grannarna ska vara trevliga (läs: inte synas och höras så mycket), omgivningarna ska prunka under sommarhalvåret och det ska vara gångavstånd in till stan. Jao.