Här är låten

WILD

Det är bara att hoppa upp och dansa som de dansgudar ni är.

Och JA, jag tittar på Idol som den oberumpeliga person jag är.

Vidare kan jag avslöja att mitt Idoltittande bara är ett av mina mindre sjansemang. Jag har sjansemang som är betydligt värre. Betydligt värre! Eller bättre, det beror på hur man ser på saken. Och i sanningens namn så föredrar jag att se positivt på mina tveksamma karaktärsdrag och aktiviteter, det blir så förskräckligt mycket ångest att hantera annars.

Och jag är väldigt dålig på att hantera ångest, hur jag än grejar med den så är den kvar. Alltså har jag omvärderat en rad egenskaper jag besitter och som jag tidigare sett ner på. Likaså har jag uppvärderat en rad aktiviteter som jag nu kan ägna mig åt utan att känna mig som en dålig person. Lite moral har jag väl kvar någonstans, men bara den absolut mest nödvändiga.

Glöm inte att dansa! VILT!

Tisdag kväll

Nu är det inte måndag morgon längre, och jag har fått en ny favoritlåt. Jag kan inte länka till låtar men den börjar så här:

Åh, åh, åh, åh.

Åh, åh, åh, åh.

Åh, åh, åh, åh.

Åh, åh, åh, åh.

Åh, åh, åh, åh.

Åh, åh, åh, åh.

Åh, åh, åh, åh.

Åh, åh, åh, åh.

Du har gift på ditt skinn,

bara en snudd och jag går in i grottan.

Och fortsättningen är lika bra. SÅ JÄVLA BRA! Även själva musiken. En sådan låt som man hoppar upp och dansar till vare sig man vill eller inte. Jag har gjort en Spotifylista med bara den låten, SÅ BRA ÄR DEN! Ni fattar, tänkte jag skriva nu men sen kände jag att, nej, det gör ni nog inte. 

Måndag morgon i november

Jag ska strypa den katt som släpade in den beståndsdelen i mitt liv.

Men!

Borde jag inte ha skrivit ett inlägg den här helgen? Jo, det tycker jag verkligen. Vad kan vara så himla viktigt i min behängda tillvaro att jag inte tar mig tid att klämma ur mig några ord på min blogg? Va?

Vilket osökt men obönhörligt för oss till begreppet 'behängd tillvaro'. Vad fan är det? En behängd julgran kan man ju eventuellt tänka sig, men en behängd tillvaro? En upphängd dito, kanske. Som hänger och slänger och endast på grund av gravitationen hindras att dra till väders och ta några varv runt solen.

Japp. Där har ni mitt liv just nu.

And life goes on

Kampen för ett värdigt liv, ni vet. Om ni vet. Vissa verkar ha extremt lättlevda liv, fan ta dem.

Har i alla fall skaffat en snygg vardagsrumslampa nu, tänkte att jag skulle berätta det. Köpte den idag eftersom det är november och eftersom behovet av belysning raskt har stegrats sedan vi vred fram (eller bak) klockan.

Och jag är värd min vardagsrumslampa, jag känner det. Vilket väl i och för sig alla är, om man tänker hastigt på saken. Fast kanske inte, om man tänker lite noggrannare. Vissa skulle man önska fick sin tyngsta lampa i huvudet med ett brak, inte sant. Ett riktigt kraftbrak. Det kan vara en kristallkrona av gigantiska mått, eller en lampskärm i betong. En ganska stor lampskärm i betong, alltså. Tegellampor, finns det sådana? I så fall kan det vara en tegellampa också.

Sista delen

Är utlagd.

Vem hade trott det?

Inte min kompis, i alla fall, som när hon häromdagen hade läst genom hela min berättelse utbrast: 'Den är ju för faen inte färdig!" Fast hon svor inte, jag la till 'faen' för att ni ska förstå med vilken tyngd hon förmedlade sitt budskap. Och jag bara: 'Nähä?' Och hon bara: 'Nä, du har ju för faen inte skrivit klart.' Och jag bara: 'Nähä?' Och hon bara: 'Du har ju typ bara skrivit del ett i en serie.' Och jag bara: 'Jaha.'

Det är dock oklart när fortsättningen kommer. Mycket oklart. Kanske kommer den så sakteliga växa fram, men allt kan också komma som en rasande klump när jag minst anar det. Ni fattar.

Nu får ni i alla fall sista delen av första delen. HÄR.

Del tio

HÄR.

Del nio

HÄR.

Tisdag i november

Det var värst vad jag lät teknikfientlig i gårdagens inlägg. Som om jag inte uppskattar den tekniska utvecklingen. Men det gör jag inte heller. Tycker den är rätt dålig. Förutom framstegen vi sett de senaste tjugo åren mot rejälare och sittvänligare cyklar. Och miljövänligare hus.

Blev också lite deprimerad av att se vilka färger jag har på mina kläder, så i morse rotade jag fram en rödrosa tröja med glitter på. Men ledde det till något? Neeej. Alltså kommer jag ha den på mig imorgon också. Kanske har den då landat i betraktarnas ögon som den feta lilla hallonpudding den är. Hoppas.

Måndag i november

Och när jag kom till jobbet i morse hade någon j*vel uppdaterat min dator till Windows 7. Himla rart, kan man tycka, men TYVÄRR innebar det att ingenting fungerade. Skulle skriva ut; inga skrivare installerade. Behövde ett tomt worddokument; Microsoft word borta. Inte helt borta, visade det sig när jag fick hjälp av en stackars kollega som råkar ha sin arbetsplats i samma skrubb som jag, men tillräckligt borta för att jag skulle få hjärnblödning på sakernas tillstånd.

Vad är det med den här satans tekniken som måste förändras hela tiden? Vad har den för problem? Och vad var det för fel på Windows 6? Jag var nöjd redan med Windows 1. Och jag har en teori. Den går ut på att vi är så otroligt lurade av företag som vill tjäna pengar på att kränga nya versioner av Windows. På samma sätt som modehusen ständigt ändrar på modet så att folk hela tiden måste köpa nya kläder. Om de (folket) vill hänga med, alltså. Det vill inte jag och därför köper jag samma typ av kläder nuförtiden som jag gjort de senaste trettio åren. Samma färger också, alla mina kläder går i vitt, beige, brunt, grått och svart.

Vilka färger går era kläder i? Ni måste inte svara om ni inte vill.

Del åtta

HÄR.

Del sju

Party i Svängstuffa Centrum!