Har börjat året med att läsa mer än att skriva. Vilket i och för sig inte innebär att jag läser speciellt mycket. Men jag känner ett sug efter att läsa, och det är en känsla att ta vara på. Att köpa böcker och planera min läsning ger mig glädje. Själva läsningen också, men den får av någon anledning inte lika stort utrymme.
Läser för närvarande Lena Anderssons senaste; Studie i mänskligt beteende. Jag dras till hennes böcker. Jag är inte alltid så förtjust i dem, men uppenbarligen ger dem mig något ändå. För en stund sedan ett för mig nytt ord; verserad. Jag slog upp det och fann att det betyder 'mycket artig och världsvan'. Se där. Läste vidare och dök på ordet hugsvala som visade sig vara ett verb, och inte en fågel. Att hugsvala någon är att ge denne tröst och lindring. Ordet fanns redan i fornsvenskan i betydelsen 'svalka sinnet'. Jag är en sån ordnörd, blir helt till mig av att hitta ord jag inte är bekant med.
Men det är inte bara de för mig okända orden som drar mig till Lena Anderssons texter, det är något annat. Oklart vad. Trots det hade jag knappt, tidigare idag, hunnit sätta mig i min nyligen omklädda seagrass organic cotton fåtölj med Studie i mänskligt beteende förrän jag kom på att vi i kylskåpet hade en förpackning öppnad vaniljsås. Den öppnades redan förra helgen och jag insåg att jag i all hast måste slänga ihop en blåbärspaj för att vaniljsåsen inte skulle hinna bli möglig och sluta som svinn. Oroade mig för att det kanske redan var för sent, men efter att ha luktat och smakat och godkänt tog jag fram en burk blåbär ur frysen och blandade ihop en smulpajsdeg.
Blåbären plockade jag själv i somras. Skåne plockade också några, men det var inte många. Själv kan jag knappt sluta när jag är igång. Ändå blir det inte så mycket. Definitivt inga hinkar. Men jag fryser varsamt in skörden i små plastburkar som var och en rymmer lagom många blåbär för en paj. Nu hällde jag de djupfrysta blå dyrgriparna i en liten ugnsfast form, strödde över någon matsked socker och den osockrade smuliga degen. Duschade medan pajen stod i ugnen. Man måste duscha ibland, även när man bor på landet. Dock inte lika ofta som när man bor i stan.
La efter duschen upp en bit av den färdiggräddade sörjan i en skål, hällde på veckogammal vaniljsås och gick upp för trappan till min sjögräs-fåtölj där Lena Andersson väntade. Stoppade in en sked av pajen i munnen och öppnade inte boken. De sockrade blåbären, den osockrade smulpajsdegen och den nästan för gamla vaniljsåsen var det godaste jag ätit på mycket länge. Så vansinnigt gott att jag omöjligt kunde läsa samtidigt som jag åt. Skåne ropade nerifrån köket att pajen var jättegod och jag bara: Jag vet.
Här kommer en lista på böcker jag ska läsa när jag är klar med Studie i mänskligt beteende:
Jon Fosse Trilogin
Torgny Lindgren Merabs skönhet
Gun-Britt Sundström Maken
Han Suyin Skimrande dagar
Annika Norlin Stacken
Osamu Dazai The Flowers of Buffoonery
Karin Boye Kallocain
Ulrika Knutson Den besvärliga Elin Wägner
Valérie Perrin Färskt vatten till blommorna
Kalle Byx Ingenting att skratta åt
Lena Andersson Dottern - en berättelse om folkhemmets upplösning
Om jag ska ha något bloggprojekt i år så kanske det blir att skriva om läsningen av dessa böcker. Kan dock som vanligt bli något helt annat.
2 kommentarer:
Nä. Det är inte frågan. Frågan är snarare vad man ska läsa och det har du ju fixat på ett intresseväckande sätt. Ser fram mot resultatet i form av läsrapporter! Och jag håller helt med dig om att man inte kan vanhelga sitt livs godaste blåbärspaj med distraktioner som läsning. Var sak har sin tid!
Karin: Ja, jag gillar min bokhög. Har kommit halvvägs i Triologin. Kommer nog skriva något om detta läsäventyr.
Skicka en kommentar