Så länge

Dags för en rejäl bloggvila, känner jag.
Har bloggat intensivt nu i ett och ett halvt år och mer eller mindre glömt bort hur livet var innan. Vad gjorde jag hela kvällarna till exempel? Och halva helgerna?
Med viss reservation för att abstinensen kan bli för svår och dra mig tillbaka innan ni har hunnit upptäcka att jag var borta, så tar jag nu en redig paus.

Känns bra.


Än så länge.



Och fortfarande.



Det här kommer nog gå bra.

Imorgon; måndag

I morse när jag vaknade drömde jag att vår sommarstuga flög och att jag desperat kämpade för att hålla mig kvar på verandan. Varje gång jag var på väg att åka av fick jag tag i något att klänga mig fast i.
Det är bra när drömmar är tydliga. När de inte kan misstolkas. En klockren Nilladröm, kan man säga.

Tårtgåta

Kan man klämma in en halv tårta i ett sockerstopp?
Svar: Ja.

Köpte en s k chokladspegel, vilket är ett väldigt lyckat exempel på tårta, till en elevgrupp igår. P g a omständigheter som var utom min kontroll inställdes lektionen i fråga och jag fick bita i det sura äpplet och ta med mig tårtan hem. Med maken i Paris och dottern hos kompis så har jag på egen hand fått åta mig att göra slut på det chokladglaserade eländet. Halva har jag lyckats förpassa till min egen kropps energidepåer så här långt. Det renderar ett MVG, tycker jag.

Med tårta sipprande ur öronen tittar jag nu på Eurovision song contest. Moldaviens juckande saxofonist är den som hittills gjort starkast intryck på mig.

Dags att ta time-out

På senaste veckans inlägg har jag nästan bara udda antal kommentarer. Dessutom kryllar det av primtal som 11, 13 och 17.
Är inte det ett tecken på att jag ska sluta blogga så vet jag inte vad som är det.

Äppelblom och syrénknoppar

Men vad är väl Paris mot en solig morgon hemmavid när stora äppelträdet bredvid altanen blommar? Och när, dessutom, morgonens möte på jobbet är inställt. (Förvisso skulle jag absolut behöva använda tiden till högarna med ännu orättade nationella prov men jag är väldigt bra på att förtränga sånt.)
Ja, faktiskt förstår jag inte hur någon överhuvudtaget kan vilja vara i Paris just nu.
Paris? Vad är det, liksom? Var det inte en gris som någon polis skulle rida på?

Paris i slutet av maj

För några timmar sedan åkte maken till Paris.
Puss och hej.
Det är tur att man inte är missunnsamt lagd.
I så fall skulle det kännas förjävligt att han drog till Paris i maj för att jobba, flanera och äta trerätters på diverse krogar ihop med sina franska networkkompanjoner varav en 30-årig som heter Jolie (betyder söt, yuk).
Medan jag stannar hemma och jobbar.
Förrrrrjjjävligt, skulle det kännas.
Det är tur att man är JÄVLIGT generöst lagd.

Måndagsefterdyningar

Full av intressanta inslag var gårdagen. Även på mammafronten.

HELT säker var jag på att min 15-åring hade gjort något hon inte fick. Jag mindes minsann alla detaljer runt det hela och var så säker som man (jag) bara kan bli. När hon gick upp i falsett för att försvara sig var jag lugn som en filbunke. Förklarade att hon kunde lägga ner försvaret eftersom jag visste precis hur det var.

Ända tills jag kollade och insåg att jag hade fel.


Man (jag) kan så här i retrospekt förvånas något över att jag var så bergsäker på att jag mindes rätt.
Jag, minnas rätt?
Det gör jag ju nästan aldrig, så varför skulle jag gjort det just igår?

Skitdag

Denna måndag är snart slut och jag orkar inte ens ta in era olika teorier om varför vi har måndagar. Nu drar jag ett streck över denna som därmed förhoppningsvis går in i glömskans dimma. Inte bara ett streck för den delen. Snarare hundra med vassaste pennan så att pappret går sönder.
Det skulle kännas lagom.

Bara för det känner jag, i positivistklubbistisk anda (ja, man blir skadad av att leva nu för tiden), att jag behöver komma på någon liten rolig sak som hänt idag. Något måste finnas.
Hm hm hm.
Det var något jag skrattade åt tillsammans med några elever på första lektionen i morse...
Men jag kommer inte ihåg vad det var. Förmodligen något kul, annars hade jag väl inte skrattat?
Känner mig lite som guldgrävarna i USA på 1800-talet; de som satt med sina silar och skakade bort all sand och grus för att förhoppningsvis hitta det där guldkornet.
De hade det inte heller så kul.

WHY???

Jag är inte den som klagar och gnäller i vanliga fall, det vet ni ju.
En lärka i solen är alltid att föredra framför en marskatt i poolen, det är mitt ständiga motto.
Men VARFÖR VARFÖR VARFÖR ska det vara måndag varenda jävla vecka?!
Och just efter söndagen också! Så himla otippat och abrupt och onödigt, känns det. Nästan som en chock.

VARFÖR?

Den som har ett bra svar vinner en lektion i andragradsekvationslösning.
Jag är tyvärr inte så bra på att sy grytlappar och pocketfodral.

Name and number

Alltså...
Vem var det som kom på idén om att ta bort annandag pingst?
Jag bara undrar.