Min dag i sammanfattning

Dagen har gått i jobbets tecken, kors i taket. Precis så där lagom mycket jobb som man alltid borde ha.
När jag tog en promenad i solskenet i förmiddags stötte jag ihop med min chef. Han sa att allt funkar bra på jobbet men inte lika bra som när jag är där. Han kan ha skämtat. Men det kan jag inte tänka mig.
Sedan fick jag ett mail från en elev som jag haft lite mailkontakt med ang en mattekurs. Häromdagen när jag mailade henne kände jag att jag saknade mina elever lite grann.
"Jag saknar er lite." skrev jag.
Idag kom svaret:
"Vi saknar dig också...LITE!"
Att hon skrev "lite" med stora bokstäver måste betyda att dom saknar mig mycket. Jag kan inte tolka det på något annat sätt.
Ja, det var jobbet det.

Jag har också varit upp på kullen idag igen. Kanske borde jag inte berätta det, vissa kanske då tror att jag klivit över till andra sidan av den där gränsen jag nämnde igår, den som dras mellan de som är normala och de som inte är det. Men jag tänjer bara lite på den, kan man säga. För att se vad som händer.
Tog min gröna jacka idag så att eventuella iakttagare boende nära kullen kunde få tänka att det i alla fall inte vara samma människa idag, som den som klättrade upp igår.
Om jag hade haft med mig en laddad kamera hade ni (kanske) fått se en bild av utsikten. Man ser stans två äldsta kyrkor, de höga krämarhusen, vår nyrenoverade fotbollsarena, universitet, sjukhuset och en massa andra hus. I horisonten ser man de blå bergen.
Jag hade med mig min Jonas Karlsson-bok men jag orkade aldrig ta upp den. Jag låg där en stund och min mörkgröna jacka och mina svarta jeans blev alldeles varma i solen. Hade det inte varit för en envis fluga så hade jag kanske somnat.

Många promenader blir det idag

Nu har jag ägnat mig åt egen diagnostisering slash analys slash behandlingsplanering och kommit fram till att min stela onda nacke med tillhörande förgreningar uppåt och neråt kan ha (pyttelite) att göra med mina datorvanor.
Jag kan ha fel förstås, men tio-tolv timmar framför datorn per dag, när man dessutom sitter "så HÄR" enligt tonårsdotter (nåt med att jag drar upp axlarna till öronen och slår ner varje tangent som om jag dödade mygg med pekfingrarna) kan kanske bidra till min värk?
Näe?
Eller joe?

Idag ska jag bara ha fyra timmars datortid. Blir jag inte bra av det så återgår jag till business as usual imorgon.

Dagens medelålderskrisaktivitet

Inte långt ifrån där jag bor finns en hög kulle. På vintern används den till pulkaåkning, inklämd som den är mellan tre stora bostadsområden nära stan. Under de snöfria månaderna används den just inte alls, då tronar den där som en malplacerad fjälltopp klädd i ogrässkrud.
Nu i eftermiddags, när min migrän äntligen började mattas av, gick jag upp på kullen där man vid vackert väder, som idag, har utsikt över hela stan. Sedan la jag mig där på toppen.
Jag tänkte att det var helt underbart att ligga där i solen och lyssna på stadens brus runtomkring. Jag tänkte också att det här är på gränsen för vad man kan kalla normalt beteende och hoppades att ingen skulle se mig trots min klart lysande röda jacka. Och att ingen skulle råka dyka upp. Inte för att det vore så sannolikt; skulle möjligtvis vara några tonåringar med önskan om att få vara ifred, men helt säker kunde jag ju inte vara. Tänk om någon vuxen hade kommit klättrande och fått syn på mig liggande där på rygg. Det hade varit väldigt pinsamt. Jag funderade en stund på om jag i så fall skulle blunda och låtsas som ingenting eller om det vore bättre att snabbt hoppa upp, borsta av gräset och mumla någon ursäkt.
Å andra sidan, vilken vuxen skulle komma klättrande dit upp utan anledning mitt på en vardag?
Hade någon dykt upp så hade jag verkligen undrat. Det är liksom inte en sån kulle.

Nä nu jävlar!

Ska jag bli av med min migrän och skriva en roman!

Men först en promenad.

Zomig

Har testat en ny medicin mot migrän ikväll: Zomig. Nu väntar jag bara på effekten.

Vanliga biverkningar på Zomig är: Stickningar i fingrar och tår, trötthet, yrsel, värmekänsla, huvudvärk (!), hjärtklappning, näsblod, illamående, kräkningar, magsmärta, muskelsvaghet, kraftlöshet och åtstramande känsla i svalg, hals, armar, ben och bröstkorg.

Så om jag börjar känna mig lite risig kan jag trösta mig med att det är helt normalt.


UPPDATERING: Zomig lindrade tillfälligt men nu har jag lika ont igen, och jag är så FRUKTANSVÄRT LESS på denna jävla huvudvärk. Jag antar att ni antecknar.

Dagens börsnoteringar

Jag längtar sönder efter den här tiden imorgon för då kommer min migrän släppa.
Just nu känns det som att jag har en stor sten intryckt mellan hjärnan och skallbenet. Då, imorgon eftermiddag, kommer jag ha lite sockerdrickakänsla i huvudet, som kolsyrabubblor som stiger och sen, poff, är huvudvärken borta.

För övrigt har en grävskopa grävt ett hål i asfalten lite längre ner på min gata idag. Inte lika spännande som igår men jag tänkte att ni ville veta i alla fall.

Hej Jonas Karlsson

Läser Jonas Karlsson och inser att jag älskar honom.
Inser också att det kanske inte passar sig och hur kan man älska någon man aldrig träffat och bla bla bla.
Men det gör jag.
Punktos slutos.

Ganska normalt, men ändå

Plötsligt tutade en bil till här utanför på min lilla villagata.
Jag lovar, alla hemmavarande grannar gjorde som jag; slängde sig fram till fönstret (jag i migränslowmotion) och kollade vad? vad? vad? En liten vit bil, modell billigare, bromsade in ett par hus bort. Föraren hade en svart stickad mössa neddragen över öronen.
Det var grannens dotter, snett över gatan, som blev upphämtad av sin pojkvän. Ganska normalt egentligen, att en pojkvän tutar på sin flickvän när han kommer för att hämta henne.
Men ändå.
Ni fattar.

Migrän är Guds straff till de smarta (säger vi)

Måndagar som denna är jag extra glad att jag inte jobbar; jag har nämligen migränen från helvetet. Min migrän från helvetet, allt är ju relativt. Det innebär att jag kan sitta vid datorn och göra vissa andra saker också, bara jag sorterar bort aktiviteter som innebär förflyttning i höjdled och bara jag gör, allt jag gör, mycket långsamt.
När jag har denna typ av huvudvärk så åker jag nio av tio gånger till jobbet och går omkring där som en stelopererad nittioåring i slowmotion. Det är för att jag är idiotkorkad som jag gör så. Men nu behöver jag inte åka till jobbet. Hurra.

Om smala och tjocka pinnar

Till dig som googlade: Min pinne är så smal  och hamnade på min blogg:

Ursäkta, men jag kan inte ta hand om alla problem!

Och vilken pinne pratar vi om här?
Om det är en lärare som har problem med sin pekpinne så vill jag bara säga: Var glad att du har en pekpinne överhuvudtaget! Det är verkligen ingen självklarhet i dessa bistra besparingstider.
Om det är frågan om en pinne för korvgrillning, som är så smal att den går av när du sätter på korven, så föreslår jag att du letar reda på en tjockare pinne. (Dock ska den inte vara så tjock att korven går av.)

Några andra pinnar kan jag inte komma på i stunden, inga som har med medelålderskrisen att göra i alla fall.