Jag tror jag går och gräver ner mig

Skummade igenom de tio sist skrivna A4:orna i den beiga och de var SKITDÅLIGA.
Alltihop utom så där femton rader som var okej.
Jag har börjat slappna av, det är det som är felet. Har börjat släppa på regeln att läsa genom allt jag skriver trettio gånger. Pratar istället med mig själv om att det nog duger ändå, jadå jadå, för jag kan ju skriva. Gör det sistnämnda med högerhanden samtidigt som jag facebookar med den vänstra. Frågar mig själv lite nonchalant hur svårt det kan va'.
GANSKA svårt vad det verkar.

Här kommer tre lösryckta meningar ur den beiga (bara för att ni ska kommentera att de inte verkar så himla dåliga):

”Nej, den är av äkta silke”, snoppade jag av och gick ner på knä för att plocka upp ritningen under bordet.

Han stod utanför hallen omklädd och klar en hel kvart innan passet började, omoget dinglande med en flaska vatten i handen.

Alltsedan dess har jag försökt andas med hela lungorna utan större framgång.

Lite för mycket av det goda

Så jag tog bort ett inlägg. (Det som kom före det här, om ni fattar. Som ni inte kan se om ni kollar. Det räcker ju med två inlägg per halvtimme, det har jag alltid sagt.)
Men nu måste jag skriva det här inlägget istället och berätta att jag tog bort det där andra så då blir det tre i alla fall. Attans, liksom.
Om någon vill vara så vänlig att skriva en liten kommentar om att jag borde gå och göra något vettigt istället för att sitta här och leka så vore jag tacksam. Det kanske kommer hjälpa.

Tjofaderittan hambo

Skulle jag inte klassificera den här dagen som. Det finns dagar på jobbet och så finns det dagar på jobbet. Jag säger inte mer för då får jag kanske sparken.

Om genialiska idéer och sånt

Kände mig lite frusen efter jympapasset igår kväll (well, först var jag allt annat än frusen men sen) och kröp därför, när jag kom hem, ner i ett varmt bad där jag avslappnat låg och guppade ett tag. Inget är så bra för den fria tankeverksamheten, alla de stora filosoferna och vetenskapsmännen har legat nedsänkta i vatten när de kläckt sina idéer. (Jodå!)
Och det här geniet (läs: jag) kom sålunda på idén att nu ska hon bara skrivaskrivaskriva på sin roman och inte bloggabloggablogga det allra minsta för att fortfortfort komma upp i de där typ 50 - 60 000 orden som en roman (hennes roman) ska bestå av.
En fullkomligt briljant idé!
Bara att dumpa bloggandet, hejhejhej.
Därefter kravlade hon sig upp ur badkaret, satte sig framför datorn och surfade runt i bloggvärlden som besatt i timmar och skrev inlägg om flyghoppning (?) och kom inte i säng förrän vid ettsnåret eftersom hon måste kolla kolla kommentarer och började författa på sin roman.

När jag skriver

Ibland när jag läser igenom ett stycke jag skrivit i den beiga förstår jag vad det var jag ville säga. Aha! liksom. Där står svart på vitt det jag inte såg när jag skrev, det som kommer från hjärta och mage, där jag sparat VIKTIGT genom åren.
För jag har ett och annat att säga, det har jag. Verkligen.

The "flyjump"

Jennies "wave" i all ära.
Men då har man inte provat flyghopp på Friskis.
Ställ vänster fot bakom höger, fördela kroppstyngden dit, ta ett steg åt sidan med höger fot, böj ordentligt på höger knä för att ta sats och hoppa uppåt åt sidan. Hjälp till med armarna för att få till höjden.
Därefter samma procedur åt andra hållet, fjong och hopp, (glöm inte armarna) och tillbaka igen åt höger. Fram och tillbaka, fram och tillbaka tills det känns som att man flyger. Jag lovar, det känns som att man flyger.
Jennies "wave"...vad ska man säga?
Inte mycket att komma med bredvid the "flyjump" i alla fall.

Men är de inte lite söta ändå de där telefonförsäljarna? NEJ!

"Men hej nilla jag heter arne och jag ringer från stora romanklubben och anledningen till att jag valt ut just dig är att jag har ett helt fantastiskt erbjudande till dig för jag tänker skicka hem en bok till dig helt gratis och helt utan kostnad och nu undrar jag bara om du vill ha en roman eller en deckare?"

"Hm...och det är inte så att jag binder upp mig för något då som jag sedan måste avsäga mig från?"

"Nej nilla det här är helt gratis och helt utan kostnad och det enda du behöver göra om du inte vill ha fler böcker är att meddela det på det sätt som passar dig bäst, du får välja helt själv."

"Nej tack, då är jag inte intresserad."

"Det tar bara tjugo sekunder för dig att avsäga dig och du kan göra det via mail eller telefon, vilket du vill, och det bästa är att det bara tar tjugo sekunder."

"Fast nej tack, jag är inte intresserad."

"Men nilla hur tänker du då? *en sekunds dramatisk tystnad* Har du inte tid med tjugo sekunder???"

"Nej, just det. Så tack, men nej tack." På med luren.

Kände att han nog inte hade utrymme för att höra en utläggning om hur mitt liv redan är fullt i avdelningen fixagrejor som tar tjugo sekunder styck. Och att risken är överhängande att jag därför glömmer bort att avsäga mig fortsatt prenumeration på Romanklubben och att jag därmed kommer måsta betala för i runda slängar tio romaner jag inte vill ha innan jag kommer till skott och avslutar prenumerationen.
Han kunde ju tro att det var något fel på mig då. Vem har inte tjugo sekunder över? Och vem klarar inte att schemalägga och komma ihåg att utföra en sådan liten pyttig arbetsuppgift?
JAG!

Söndagar är bra dagar för då kan man göra lite vad man vill och skita i resten

När jag är ensam hemma måste jag ta tillfället i akt att skriva på min beiga roman, och eftersom maken nyss försvann ut genom dörren för att inte återkomma på några timmar, är jag nu tvungen att raskt lägga dammsugningsplanerna på hyllan.
Jag som hade tänkt dammsuga, det hade jag verkligen.
Det ser ut som att det framöver kommer bli mycket sådan här ensamtid (och därmed väldigt lite dammsugning), för i fredags lämnade vår tjugoåring boet för att flytta ihop med en kompis på prov. Provet består inte i att testa relationen utan ekonomin. Jag har en känsla av att de kommer få det att gå ihop; när maken och jag kom hem från stugan var kylskåpet länsat. Visar inte det på ekonomiskt sinne så vet jag inte vad.
Vår sjuttonåring kommer inte heller förse mig med mycket dammsugartid, misstänker jag, för hon bor mer hos pojkvännen än hemma. Mycket mer. Han är gullig och så, jodå, men jag förstår ändå inte att hon i parti och minut föredrar hans sällskap framför sina ömma pärons. Hon brukar påminna mig om att jag flyttade hemifrån vid sjutton års ålder, men det var ju en helt annan sak! På den tiden var föräldrar inte alls så framsynta, moderna och alerta som vi är idag. Mer som fossiler var de.
För att tillfälligt råda bot på situationen har jag ikväll bokat tre biobiljetter på rad; en till mig och en vardera åt döttrarna. Så att jag får sitta bredvid dem en stund. Bridesmaids ska vi se. Jag har redan sett den och känner att den måste de bara uppleva. Tillsammans med sin mamma.

Sommar igen...

Lämnade igår en rörig arbetssituation på jobbet, ett hem i akut behov av städning och en förvuxen gräsmatta pepprad med fallfrukt för att åka till sommarstugan. Kan antingen betecknas som flyktbeteende, eller som ett satans bra val.
Här är det varmt och soligt. Vinden susar i träden och jag har spenderat morgonen på altanen petandes i min roman. Känner att den blir så jävla bra. Vilket den kanske inte blir men nu KÄNNS det så, och det räcker. Just nu.

God fredagmorgon!

Jag kan rekommendera alla bloggare att läsa igenom sina blogginlägg efter publicering. Det gjorde jag igår efter att jag hade värkt fram min skrivprocess i föregående inlägg, och kom då på den briljanta idén att stänga av internet.
I en timme no internet, och resultatet blev tvåhundratjugofyra ord! Helt fantastiskt, måste jag säga. Sweet bananas of Georgia hills, varför har ingen sagt något?!
Nu tänker jag att jag ska göra så två gånger per dag. En timme på morgonen och en innan lunch, kanske. Då kan jag städa en stund däremellan, så blir det städat också. En helt strålande idé så här på håll, som kanske håller i sig hela dagen? Idag, alltså. Sedan får det vara nog med effektiviteten, för jag tror egentligen inte på "utnyttja tiden" och sådant skit. Det ger mig Arbeit-macht-frei-ångest.