Hallå

Har ni märkt att jag ändrat glada tillrop till galna tillrop? Läste genom och sorterade alla kommentarer jag fått sedan jag startade den här bloggen och kände bara: well, well, well...oh.

Titeln klar! Om jag inte ändrar mig, förstås.

Är för närvarande helt insnöad i min beiga roman. Befinner mig i en korridor som behöver viss skildring. Om inte ena dottern kommit hem tillsammans med en kompis och bett om mat hade jag kanske varit ute ur korridoren vid det här laget men nu är det alltså inte fallet.

Häromdagen, när jag satt på min cykel på väg hem, kom en titel farande. Bara så där. Under det dryga år jag nu skrivit på min roman har jag inte haft en susning om vad den ska heta. Den beiga romanen, har varit arbetsnamnet men som titel känns den lite...beige, kanske. Men så kom då ett riktigt förslag där jag kryssade fram mellan bilar på Kungsgatan. Det är verkligen intressant det där; hur de bra idéerna bara kommer nerdimpande när man som minst har planerat det. Det var en mening i mitt manus som poppade upp. Och jag bara: "Men vänta här! Den kan jag ju ha som titel!"
Det var kul.
Det är en mening jag tycker om, och som säger något om något. Förutom det den säger i sitt sammanhang i texten. Ni fattar. En mening som innehåller ordet 'vinkel'. Är man mattelärare så är man. Någonstans ska väl det märkas?

Knep för att komma ihåg alla koder och slikt

Om jag tar koden på mitt visa kort och multiplicerar den med mina fyra sista siffror,
och till det lägger mitt lösenord för bloggen,
och sedan dividerar resultatet med mitt mobilnummer minus lösenordet till jobbdatorn,
då blir svaret noll!

Smart, va?

Det nya femtio, oh yea...

Jag fattar.
Femtio är fantastiskt.
Jag kan inte tolka era beskrivningar av 'det nya trettio' på något annat sätt, och nu längtar jag halvt ihjäl mig! Den bästa ålder ever, som jag helt galet självsäkert kommer kliva in i med mognaste leendet på läpparna.
Käck, rik, lugn och tyst blir man - finns det något i övrigt att önska?
Skulle vara grått hår i stenhård permanent, mönstrade krimplinklänningar och fotriktiga skor, då. Och lite henna, Marimekko och Gudrun Sjödén på det. Skinn på näsan, glimt i blicken och en body to die for. Tid till yoga, ridning, romanskrivande och allmänt njutande av livet utan att behöva be om ursäkt.
In the fucking blink of an eye you turn into a woman who knows what she wants, how she wants it and when she wants what she wants! Som trär in armarna och knäpper ihop förklädet runt sin rundlagda body to die for och bakar en bulle mäpan skägget växer och ögonvitorna gulnar.
Gimme gimme fifty now!

Joe

Nu är det bara ett år kvar till jag fyller femtio. Fantastisk ålder fyrtionio är! Hoppas jag. Femtio, däremot... Frågan är om man inte då kommer börja kokettera med att man är i medelålderskrisen för att verka yngre än man är? För den lär väl i sanningens namn vara över då? Femtio är ju rätt gammalt, om man säger. Jag associerar till flintskalle, öronhår, brun kostym och färgerna grå och beige när jag tänker på femtio.
Vad associerar ni till?

Näe

Är det enda jag har att säga idag.
Jag hoppas att ni har något att eget att tillägga annars blir det här ett ganska menlöst inlägg.

Ja, men nu skriver jag!

Sjuhundraelva ord hittills idag och jag ska skriva två-tre timmar till. Lyckan! Den är nästan oslagbar.
Jag älskar mina karaktärer, har jag sagt det? Alla på sitt sätt, även om vissa kan vara satans irriterande ibland. Kan man bli kär i människolymlar man själv fantiserar ihop? Svaret är: JAAA!

Kanske skulle det gå lite fortare om jag inte bloggade så mycket, men det tror jag inte.

Guuud, vad jag längtar tills jag skrivit klart min berättelse! Åh, ni kan aldrig fatta hur det är att vara en så slow writer som jag. Det känns lite som att befinna sig i en segdragen förlossning där livmoderhalsen varit öppen tre centimeter i en evighet. Drygt trettio tusen centimeter öppen, om man ska överföra det till min beiga. (Hur många meter blir det?) När jag har fått ihop fyrtio tusen ord är jag öppen fyra centimeter. Femtio tusen ord, fem centimeter. Och eftersom jag inte kommer komma upp till hundra tusen ord - tio centimeter - så kommer aldrig den här romanen se gryningsljuset.
Så känns det. Förstår ni?

Men håller det här på att bli en matblogg nu? Vad otippat.

Tro det eller ej, men jag har lagat Burgundisk gryta idag också. Måste vara inne i någon slags burgundish period.
Ner i den här grytan körde jag lite sidfläsk (med mixern) eftersom vissa igår påstod att det ska vara lite sådant fläsk i. Jag är inte den som är den och bestämde mig sålunda för att kolla om sidfläskidén verkligen stämde. Resultatet jag kom fram till är att man kan ha sidfläsk i, men om man inte vill det kan man låta bli. Använd bara inte mixer i grytan, såvida du inte vill ha rödvinssås i hela köket, jag skojade bara om det. Hacka istället sidfläsket på skärbrädan innan det läggs i.
Nu, så här i efterdyningarna av den andra burgundiska grytan den här helgen, står jag med en halv flaska oanvänt rött vin och funderar på vad jag ska göra med det. Vad tror ni om Coq au vin till lunch imorgon? Coq au vin au lundi. Det betyder Måndagstupp i vin, jag kom på det själv.

Man kan dra slutsatsen att jag väckt ett visst intresse för Burgundisk gryta!

Ja, Burgundisk gryta, det är grejer det.
Den innehåller så många kul saker: högrev i tre x tre centimeter stora bitar, gul lök, vitlök, morötter, purjolök, salt, svartpeppar, lagerblad, timjan, persilja, margarin, vetemjöl, köttbuljongtärning, rött vin och vatten. (Och för er som oroar er för alkoholen i vinet kan jag meddela att den kokar bort.)
Himla gott som ni hör. För att göra grytan extra festlig kan man mot slutet lägga i frästa hela champinjoner. Den delen av receptet läste jag inte förrän i slutet av grytkokandet (tar en och en halv timme), då klockan var halv tio på kvällen, och eftersom jag ville ha en extra festlig gryta - förstås - cyklade jag då ut i regn och rusk för att köpa champinjoner.
Nåväl, resultatet blev fantastiskt och den burgundiska grytan tog sig därmed genom det nålsöga alla grytor som vill vara med i min beiga roman måste genom.

Enligt mina egna osäkra spekulationer kommer Burgundisk gryta ursprungligen från burgunderna. Ett germanskt folkslag som man inte har så bra koll på då de flöt omkring lite i norra Tyskland, Danmark och södra Sverige kanske, ungefär 200 år efter Kristus. Men man kan i alla fall dra slutsatsen att hela idén med att koka kött i rödvin kommer därifrån. (Varför skulle det annars heta Burgundisk gryta?)
Vi hoppar några år framåt och hittar Burgund som på fjortonhundratalet var ett kungarike i Frankrike. Man kan med gott fog anta att Burgunds befolkning, som höll sig mer still än burgunderna gjorde ettusentvåhundra år tidigare, också åt burgundisk gryta. Enligt obekräftade källor på internet kan man slå fast att de på grund av den här grytan sällan led av blodbrist. Hur det sedan kom att påverka franska revolutionen kan man bara spekulera i, men man har ju hört att det var en blodig revolution.
Allt om mat kallar grytan lite slarvigt för En klassisk fransk gryta, och jag antar att man kan göra det om man skiter i detaljerna och vördnaden för det historiska. Värre är att de har apelsinskal i sitt recept. Apelsinskal av alla grejer! Sedan när odlas det apelsiner i norra Tyskland, Danmark och södra Sverige? På Jesu tid flögs ju inte apelsiner in från Spanien, precis.

Nu ska jag äta äppelkaka. Jag tror inte ni vill veta var den kommer från, eller hur?