Med ena benet i Indien och det andra på Åhléns

Jag har ett ben i Indien these days. En av döttrarna luffar runt där med två kompisar och tack vare blogg, instagramfoton och chattande på familjens What's Up-app har vi nästan daglig kontakt. Mycket märkligt att på så nära håll ta del av guppiga bussturer, indiska frukostar, friande indier, strandbungalows med grop i golvet och nätter fyllda av indisk musik. Om ni tycker att jag har verkat lite indisk senaste månaden, så vet ni nu varför.

För övrigt har jag shoppat idag. Ja, shoppat. Jag som hatar shopping, det har jag många gånger hört mig själv säga med emfas. När jag hängde på Åhléns idag, och njöt av det, slog det mig att jag ju tycker om shopping. Det är bara det att jag brukar kalla det: att gå och handla saker. Jag gör det minst en gång i månaden. Idag köpte jag två fina örngott, Lalehs senaste album och fyra pocketböcker. Det var lattjo.

Jag har kommit på vad min beiga roman handlar om

Lunchade med en arbetskompis i fredags som undrade. I vanlig ordning svarade jag att man inte kan veta, eftersom det inte riktigt går att beskriva. Men, sa jag, det handlar om den här personen som ... och så berättade jag utifrån ett, för mig, nytt och överraskande perspektiv. Min kollega spärrade upp ögonen och sa att den romanen ville hon verkligen läsa. Det var snudd på att jag själv spärrade upp ögonen och utbrast: Jag med!
Så bra kändes det.

Och nu ska jag bara skriva klart skiten min lilla beiga rosenknopp. Så fort det blir februari.

Skrivkrampen fortsätter åtminstone till februari

Mina karaktärer hotar att hoppa av om jag inte börjar skriva igen, men det kan de väl inte göra? De är ju ändå mina karaktärer. Som jag bestämmer över. Och jag går ju inte omkring och latar mig för nöjes skull precis, jag har ju faktiskt skrivkramp. Ja ja ja, säger de så där satans irriterande att man får lust att smälla till dem. De har en föreställning om att livet är fyllt av happenings som ständigt driver deras personliga utvecklingar framåt, att tillvaron aldrig står och stampar. De bortskämda snorvalparna. Well, nu får de lära sig att det inte är så jävla fartfyllt jämt.

Jag kan ha ljugit vad gäller snacksen

Men det tror jag inte. Det beror på vad man menar med snacks och alltså landar vi i en individanpassad tolkningsfråga med en palett av aspekter. För mig är snacks cheezecrunchers, och sådana gillar jag inte.
Vad är snacks för dig?

Tågresandet är avslutat för den här gången

Och det gick fint.


Sedan hemkomsten har jag blivit utmanad av Kate Reader att svara på frågor om mig själv. (Jag har också fått fem awarder som jag ska frossa i vad det lider.)

Vad gjorde du för tio år sedan?

Oklart. Ska man komma ihåg sådant?

Vad gjorde du för ett år sedan?

Now you're talking. Kopierar helt enkelt in blogginlägg från 26 jan 2011:

Det enda jag har att berätta idag är att jag var med på två Friskispass på raken ikväll och det vill ni förmodligen inte höra.
Men det var jag.
Först ett danspass som jag inte blev så trött av. Va fan, jag kör ett vanligt jympapass också, tänkte jag och hoppade in på ett som började fem minuter efter att danspasset slutade. Var beredd på att jag skulle ta slut i halvtid men det gjorde jag inte. Tvärtom, jag studsade högre och mer energiskt än de flesta, hela passet igenom. Sen gick jag de två kilometrarna hem.
Ni får länka av mig om ni vill. (Detta erbjudande kvarstår inte.)

Fem snacks du gillar:

Nej.

Snacks är inte min grej.

(Lite diktvarning på den...)

  

Fem sånger du kan texten till:

Sångtexter är inte heller min grej. Trots ett helt liv inom skolans väggar måste jag fortfarande ha texten framför mig när jag sjunger Den blomstertid nu kommer på avslutningarna.

Men några sånger har ändå fastnat:

Bä bä vita lamm

Ekorren satt i granen

Imse vimse spindel

Lilla snigel akta dig

Bär ner mig till sjön

Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär:

Jag skulle glädja mig, det skulle jag. Sedan vet jag inte, känns som att det skulle bli lite halvbesvärligt.

Fem dåliga vanor:

Spontant känner jag att jag inte har några dåliga vanor, vad skulle det vara?

Fem saker du gillar att göra:

Skriva
Blogga
Jympa
Fika
Vila

Fem saker du inte skulle klä dig i eller köpa:

Dräkt
Dyra märkeskläder

Raff-set

Högklackat

Top med bar mage

Fem favoritleksaker:

MIn dator

Min iphone

Mina ordböcker

Slut.

Migrän dag fyra

Nej, jag skojar bara. Huvudet dunkar bara i tre dagar, det är fördelen med migrän.

Och idag ska jag åka tåg, jippie! Jag älskar att åka tåg.

Migrän dag tre

Nackdelen med att vara krasslig när man börjar komma upp i åren är att man inte vet om man bara är lite krasslig eller om man drabbats av en dödlig sjukdom. Googlar man huvudvärk får man veta att den kan vara farlig; om man inte haft huvudvärk förut och plötsligt sitter där med en. Det torde betyda att vi som haft mycket huvudvärk i våra dagar är säkra. Såvida inte huvudvärken ändrar karaktär, då ska man oroa sig. Jag har samma gamla vanliga värk. Och här gäller det att inte känna efter för mycket, ty då kan de mest underliga förnimmelser ge sig till känna. Vågor som sveper genom huvudet, till exempel. Brumsus i öronen och hjärtslag i nacken. That sort of thing, ni vet.

Jag har inte bara migrän, jag har ont i halsen också

Inte en enda kommenterade min dikt i föregående rubrik och jag tar det som ett tecken på att antingen jag eller ni saknar poetisk läggning. Jag tror att det lutar åt ert håll.

Här ska ni få en till dikt:

Det bidde ingen skrivchock.

Vad bidde det då då?

Det bidde en skrivkramp.

Lördag lördag i min famn, låt oss fara in i hamn

Kände mig så där lagom krusidullig när jag vaknade med migrän imorse. Och drömmen jag klev ur ska vi inte tala om, herregud vilken komplex person man är. Ni har ingen aning.

Dagens outfit: Beigerutiga bomullsbyxor och vintervit morgonrock.

Klart jag orkade med mina lektioner

Man är väl spänstig som en lärka.

Och idag är jag fredagssnygg i en grå kofta med krusiduller på.