Jag funderar över meningen med livet varje morgon, inget ni behöver oroa er för

Minns ni den där bilden - en akvarellmålning kanske, jag har inte sett den sedan jag var liten, tror jag - där man ser två trädgårdar? I den ena flåsar en man omkring bakom gräsklipparen i en välansad trädgård, och i den andra, igenväxta diton, ligger en gubbe och en gumma i en hängmatta och myser.

Den bilden är väldigt bra. Den påminner om livets väsentligheter.

Och den poppar upp i mitt huvud varje gång jag bestämt mig för att klippa gräset. Vilket i och för sig är ett problem, för man kan ju inte helt sluta klippa gräset. Eller kan man det?

Anledningen till dessa existentiella tankegångar är att jag får finbesök i eftermiddag. Frågan om hembakta bullar eller inte hembakta bullar försöker också tränga sig in, men det är trångt som det är med tanke på gräsmattan. Kanske slänger jag ihop en aladåb istället.

Jonas Karlsson

Jag läste Jonas Karlssons novellsamling Spelregler där på stranden i Grekland. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Jag älskar Jonas Karlsson. Eller hans noveller, kanske jag ska säga, för jag känner ju inte denna människa på nära håll. Och inte på något annat håll heller. Men den som skriver sådana noveller måste ha en älskvärd hjärna. Det är så jag tänker.

Det är det absurda inslaget i hans berättelser som jag faller för. Så till den milda grad att jag gav ifrån mig spontana glädjetjut där jag låg på min solsäng vid strandkanten (varpå döttrarna tittade upp från sina böcker, himlade med ögonen, suckade och sa: "Åååååh, mamma ..."). Så bra är hans noveller. Man kanske ska ha en något skruvad läggning för att gilla dem, men ni som har det (och ärligt talat, ni är rätt skruvade de flesta av er): LÄS!

Bästa medicinen: jympa

Har haft ont i höger knä några dagar, så där som man kan få när man varit i Grekland. Eller om det var flygresan som gjorde det, vätskor och kabintryck är som bekant inte att leka med.
Det är när jag dunsar ner på höger ben som det gör ont. Det knakar också, eller kanske snarare sprakar. Speciellt smärtsamt är det när jag suttit still (och skrivit på min aubergine), då känns det som att benet ska gå av på mitten när jag reser mig upp. Som att benpiporna bara flyger, om ni fattar känslan.

Hursomhelst, för ett par timmar sedan pallrade jag mig iväg till jympan, och nu gör det inte ont längre.

Om att komma hem till Sverige

Man har internet överallt. En poäng till Sverige.

Toapappret tar en förvirrad vända i luften efter torkning innan man kommer på att man är hemma och kan spola ner det i toaletten. En poäng till Sverige.

Svetten rinner inte längs med ryggraden (och på alla andra ställen) när man sitter i söderläge. En poäng till Sverige.

Man behöver inte duscha bort saltet från kroppen innan man går ut och äter middag på en taverna med rödrutiga dukar. En poäng till Sverige?

Man måste ta på sig tjock tröja, gummistövlar och regnställ när man går till brevlådan för att hämta tidningen på morgonkvisten. Tio poäng till Grekland.

Grekland vann.

Nu är det färdigslöat

Fast jag har förstås gjort nytta också. Exempelvis tjuvlyssnat på folk:

- Now you have to explain! (Svensk kvinna som i förmiddags ställde grekisk hotellpersonal till svars för att Fritidsresors buss ännu inte kommit.) - The bus should be here elva och femton and it is not here now! (Slog frenetiskt med pekfingret på sin armbandsklocka.) - It should be here elva och femton, I said, and no bus! (For ut med armen för att visa att vägen var tom på bussar.)

Jag har redan en plan för denna kvinna i min aubergine. Och skrivandet återupptas imorgon.

Men nu tar jag en veckas semester

Skrivarkursrespons

För alla minnessvaga (och för de som hade något annat att göra än att läsa min blogg den 8 juni): Jag har påbörjat en nätbaserad skrivarkurs.

Och jag har fått respons av min skrivarkurslärare nu. Hon har läst de tre första sidorna på Börje och auberginen, och tycker att jag skriver 'medvetet, insiktsfullt och med en egen röst'. Det var väl roligt att höra! Om min inledning skriver hon: 'Gillar det abrupta här! En mycket snygg inledning som går från detaljnivå till isbergstippen över havsytan.'

Jag berättar inte det här för att skryta, utan för att ni ska vara beredda när boken med den här vassa inledningen kommer ut. (Okej, det kan dröja. Länge. Jag ska ju skriva den först. Och, ja, jag har en beige att prångla ut. Men sedan.) Hon skriver också att hon redan börjat ta till sig Börje. Min lilla Börje!

På klagomålssidan: Hon tycker jag ska ta bort en parentes på ett ställe och dela upp en mening i två på ett annat ställe. Det var mycket bra klagomål men gladast är jag över isbergstippen.

Nästa gång vill hon att jag ska skicka in tio sidor! Det är mycket. Jag tar det som ett tecken på att hon är väldigt sugen på att läsa vidare.

Fotbollsgnäll

Liksom en stor del av övriga Sverige satte jag mig i soffan när matchen (the game) kickade igång. Efter en minut och fyra sekunder stod jag inte ut längre, jag klarar helt enkelt inte spänning. Och förstår heller inte vitsen med den. Stresshormoner har jag tillräckligt av som det är. Jag behöver ingen nationell kris som ytterligare krydda. Och det gäller förmodligen även Zlatan (även om han aldrig skulle erkänna det). Han såg extremt spänd ut innan avspark, och inte är det bättre nu när England gjort mål. Se bara på hans hår; vartenda hårstrå ligger som en limmad fartrand. Det kan aldrig vara bra. Hår behöver luft för att må bra. Och med luften kommer volymen som väl alla strävar efter, eller hur?

Nu kom jag från ämnet men ni fattar vad jag menar.

Tankar innan läggdags

Ibland tänker jag att jag ska bli en mer värdig bloggare. Vill man bli författare bör man ha en blogg med en seriös kärna, tänker jag. Ett värdigt anslag.

Men sedan tänker jag på något annat.

Otack är världens lön

Smög igårkväll in en snygg träpanel som bakgrund på min blogg (ja, den här bloggen; kolla till vänster och höger) och har sedan dess ivrigt väntat på era reaktioner. Resultat: Tystnaden från hell! Förutom från en raring som i en kommentar så poetiskt uttrycker sina känslor: Oh lala, vad skådar mitt norra öga?? TRÄ. Fi fan.

Okej, jag förstår vad det är ni försöker säga här. Vad tror ni om krusidullrosor, då?