Det där med att göra slut

Så här:

Om man gör slut har det vanligtvis föregåtts av ett visst tänkande fram och tillbaka. Typ: vill jag eller vill jag inte, vill jag eller vill jag inte. Om man bara tänker jag vill jag vill jag vill jag vill hela tiden brukar man inte göra slut. Hur som haver, man velar hit och dit tills något gör att man kanske blir förbannad, eller ilsk rent av, och då gör man slut. Det kan betyda att man i samma veva säger allt och kanske mer än allt, det beror på hur arg man är i stunden. Det må vara hur det vill med det, för sedan när man sagt allt och tystnaden lagt sig, då ser man saker och ting ur andra vinklar. Alla möjliga intagande och intressanta, och man får passa sig så att det inte blir ett enda rörigt tingeltangel av alltihop.

Vilket osökt får mig att tänka på första gången jag gjorde slut, då var jag elva år. Min kompis hade gjort slut med sin kille för att hon var arg på honom, och då gjorde jag också slut. Med min kille, alltså, för att han var kompis med min kompis kille. Inte så konstigt, eller hur.

Innan jag åkte hem den dagen hörde jag att Guldlock i parallellklassen hade frågat chans på min kille (som rent tekniskt inte var min kille längre) och att han sagt ja, och när jag kom hem drabbades jag av fruktansvärd ånger. Efter en stunds panikartad vånda lyfte jag luren, ringde Olle (det var hans namn) och sa att jag hade ångrat mig och ville bli ihop igen. 'Okej', sa han och sedan la vi på. Man var snabb och effektiv på den tiden. Hur det gick med Guldlock vet jag inte men jag hoppas att hon lärde sig en riktig läxa.

Nu var det här ett generellt svar (om att göra slut) som kan passa in på alla (det här är ju en frågespalt), och ni ska alltså inte tolka in mig och mitt liv i det. Ni är däremot välkomna att tolka in er själva, hugg in bara.

Just ja

Jag bloggar ju nuförtiden.

En hel vecka har gått sedan förra inlägget och jag undrar i mitt stilla sinne: hur gick det till? Och vad har jag gjort den här veckan? Herregud, jag har ingen aning, faktiskt. Dagarna flyter liksom ihop, igår gjorde jag absolut ingenting, till exempel. Det var för varmt. I onsdags kommer jag ihåg för då gjorde jag slut. Det kändes väldigt bra, så bra att det är oklart om det verkligen ÄR slut eller om det bara var ett varningsskott. Det är sådant som man inte kan veta förrän man vet, ni fattar. Alltså, detta livet ger mig svindel. Det var i onsdags, och i torsdags fick jag en ny kompis. Ibland bara faller de ner från skyn när man minst anar det, det är roligt. I fredags vet jag inte vad jag gjorde, och igår gjorde jag som sagt ingenting.

Det var väl ungefär sista veckan i sammanfattning, give and take, hur har ni haft det?

Det gungar fortfarande

Men svischandet har tillfälligt avtagit något och jag har ingen aning om när det kommer igång igen. Så är min sommar, ni fattar.

Har skrivit en till dikt. Den här handlar om hur det är att vara på krönet av livet, där man är när man är femtio. Eller typ sextio, jag vet inte eftersom jag ännu inte har varit så gammal. Här kommer den:

Och där står man mitt i livet

på toppen av sin samarbetsförmåga

sin sociala och emotionella kompetens

sin kompatibilitet

habilitet

likviditet

korpulens
och metakognitiva kapacitet.

Vad tyckte ni?

Den slutar ganska abrupt men tänk på att det bara går utför sedan, när man varit på den där toppen, och det är inte så roligt att skriva om det:

Och sedan går det bara utför... Typ.

Såvida det inte går utför? Man kanske rafsar ihop de där jävla kompetenserna, häller på bensin, fjuttar på skiten och blir fri? Jag vet inte varifrån jag fick den idén, den bara kom.

Sommaren 2013

Visst är det något magiskt med den här sommaren? Något som gör den VÄLDIGT speciell. Som om det yr och virvlar mer än vanligt i trädtopparna? (I båd löv- och barrträd.)

Som om allt svischar hit och dit likt odisciplinerade lianer i en frisk stormby. Och man kan bara gunga med, för man har inget val.

Visst är det så?

Ormbunkar och annat viktigt

Eftersom jag har köpt en ormbunke har jag läst på hur man sköter om en sådan. Vad de behöver och slikt. De behöver vatten. Som alla krukväxter, tänker ni nu lite halvdrygt, men en ormbunke behöver vatten på två sätt. Dels det vanliga vattnet i jorden i krukan och dels sprut på bladen. För att underlätta har jag ställt strykbrädan med sprutflaska på, i samma rum som ormbunken. Då har jag också någonstans att stryka, och det känns bra. Sakta men säkert växer mitt nya liv fram, som en späd ormbunksknopp strävar det uppåt och framåt.

Hur är det med era liv då?

Måste åka tillbaka till Rom

Har tvättat min nya bikini, som jag köpte i Rom i juni, och den är nu nopprig! Sådant blir jag galen på, känner nästan att det är värt priset för flygbiljetterna att åka tillbaka och klaga.

Men inte helt, man får ju tänka på flygets klimatpåverkan också. Dessutom kan jag erinra mig ett tips jag läst någon gång om att man kan raka bort noppror och jag har några engångshyvlar i badrumsskåpet.

Brukar ni raka era kläder?

Idag har jag läst en jävligt rolig bok

Min egen beiga.

Det var över ett år sedan sist och det var i sanning ett glatt återseende. Jag låg ute på gräsmattan i min park och läste, shit vad mysigt det var. Hade inte bara syrénfärgad bikini och dito hörlurar, utan också en chockrosa kulspettspenna i min hand för lite lätt redigering. Fatta snyggt. Pennan var förbjuden, min något bossiga vän som hade beordrat mig att damma av och läsa igenom manuset var noga med att poängtera vikten av att jag bara läste, och inte började redigera. Vilket förstås gjorde att den rosa pennan kändes som en spännande krydda sprinklad över manussidorna. Kan inte hjälpa att jag tycker om att göra tvärtemot vad andra säger, det är nog medfött och jag kan således inte lastas.

Nu ska jag äta godis.

Jag är ingen poet

MEN. Här kommer dagens dikt:

I livhelvetet

får man vada ibland

upp till knäna i skitvatten

Dagens inredningstips del 2

Jag har sytt köksgardin också, för några dagar sedan, och den blev skitsnygg den med.

Dagens inredningstips

Syr gardiner till mitt vindsrum och det blir så galet snyggt att det inte är klokt.

GALET snyggt.

För att förstärka intrycket har jag ställt en ormbunke på fönsterbrädan och den gör verkligen jobbet. Herregud, vilken effekt en ormbunke kan ha, helt sjukt.