Imorgon kommer Skåne

Tur för honom.

Jag tycker att han ska flytta hit. Det tycker han också, säger han, men ni vet hur skåningar är - goa men tröga. Man får ha tålamod. Vänta in och glädjas åt att de kanske kommer till skott så småningom. Sälja in Närke så bra man kan så länge. Och sig själv. Vara en person som det verkar jätteroligt att leva tillsammans med. Som man får ett tjofaderittan-liv med. Hej hopp i galoschen, svanhopp i forsen.

En sån person.

Vidare på temat skam

Om jag säger hej till någon på ett töntigt sätt (för att jag inte vågar säga ett rakt HEJ) och inte får något svar - då skäms jag.

Det har jag kommit på idag.

Jag antar att skammen beror på tönteriet? För säger man ett rakt HEJ och blir ignorerad så blir man väl förbannad snarare än skamfylld? Eller?

Hädanefter ska jag dokumentera alla situationer som framkallar skam i mig. Får bära med mig ett anteckningsblock.

Nu skäms jag inte längre

Bästa sättet att hantera skamkänslor är att 'Lägga skammen där den hör hemma - hos den som gjort dig illa'. Källa: Året runt.

Så jag skickade en brevbomb och vips kändes det bra igen.

Skoja bara. Jag skickade ingen brevbomb, men en stinkbomb. Det är en liten tunn glasampull med ett innehåll som stinker förfärligt när det kommer ut. Vill man (av någon anledning) göra stinkbomber så blandar man saltsyra, kaustiksoda, smör och vatten. Det som bildas kallas smörsyra och det luktar förjävligt. Användningsområde: Endast din fantasi sätter gränserna.

Skoja bara. Givetvis lät jag skammen få fritt utlopp i min kropp. Kände på den både bak- och framifrån, för att lära mig något och nå nya nivåer av självkännedom. Stanna kvar i skammen och upplev den! Det är mitt råd. Du kommer bli en ny människa.

Det tar på krafterna att leva

Idag har jag skämts. Jag tänker att det är bra, att alla känslor är bra och utvecklande. Att de sätter sprutt på min hjärna och ökar min självkännedom. Jag har i och för sig försökt dölja min skam större delen av dagen, men antagligen lyckades jag dåligt med det, för mina kinder är alldeles rosiga, och det liksom kokar i min hjärna. Det är trycket som skapas, får man förmoda, när man försöker kapsla in det som behöver få komma ut.

Men nu är det fredagkväll. Ska ägna mig åt Talang, hämtpizza och marknadsnougat tillsammans med dotter. SÅ ohälsosamt och välgörande på samma gång. Go, go, go!

Skåne tycker att den ska stå i bokhyllan

Ytterligare en snygg grej i mitt badrum, som inte är så funktionell som man kanske skulle önska, är min tvålpump. Köpte den i Dublin för några år sedan, på en liten fin bakgata.

Problemet är att hålet där tvålen ska komma ut har en tendens att täppas igen. Det är inte praktiskt. Om man då pumpar på för kung och fosterland kommer tvålen farande i en stråle som landar på magen. Det har hänt Skåne ett antal gånger vilket lett till diverse gnäll.

Men jag vänder mig mot idén att någon ska bytas ut bara för att den inte är funktionell. I synnerhet när den är så snygg! Jag tänker också att allt inte ska vara så jävla perfekt.

Klargörande

Det är inte ordningen i sig som Skåne eftersträvar, det viktiga är att det är funktionellt. (Nej, han jobbar inte på IKEA.)

Medan det viktiga för mig är hur det ser ut. Där har vi en tydlig skiljelinje mellan oss. Jag kan ta att det är opraktiskt och obekvämt, bara det är snyggt. Som toarullarna på bilden. Det är en aning opraktiskt att ha dem staplade på varandra på översta hyllan, eftersom man då och då måste stå på tå (otorkad) för att få tag i en ny toarulle. Men det ser fint ut. Mycket snyggare än en sån där toapappershållare som står på golvet.

Min utveckling 2019

Det här året har hittills levererat en del överraskningar på det personliga planet. En är att jag blivit ordningssam. Det förvånande i den här kråksången är att jag tidigare trodde att jag var ordningssam utan att jag var det. Jag hade i själva verket en väldig oreda i mina förråd, garderober, skåp och lådor. Dvs alla utrymmen man kan stänga om. Men det syntes inte så jag visste inte om det.

Praktiskt, får man ändå säga.

Om än opraktiskt, på sitt sätt.

Självklart är det Skånes förtjänst att jag nu lämnat oredan bakom mig. Med försynta små skånska utrop gjorde han mig stegvis mer och mer medveten om kaoset, men också om möjligheterna till städning, rensning och omorganisation. Väldigt fint av honom, men givetvis tog jag jävligt illa upp de första två åren. Vem med självaktning skulle inte göra det? Mitt hem, min ordning! Och det var fan inget fel på den.

Fast kanske lite fel ändå. Det var i början av januari i år som jag insåg att Skåne haft rätt hela tiden. Som en polett som oväntat bara trillar ner. Eller hjärnceller som faller på plats.

Och nu är jag en ordningssam person.

När man är ordnörd

I helgen föreslog Skåne att vi skulle lära oss tio ord på tio olika språk, och jag var förstås med på noterna. Vi bestämde vilka språk vi skulle ha med och förde in dem i ett excelark. Därefter skrev vi ner tio ord på varsin lista, kom överens om att ta med alla, vilket gjorde nitton ord. Hundranittio sammanlagt. Ett av språken är grekiska så vi måste också lära oss grekiska alfabetet.

Vi har också spånat på att skriva dialoger, med inspiration från våra skärmytslingar, och turnera runt i Sverige med dem. Den idén är inte dum, tycker jag. Det gäller bara att vi inte låter oss hindras av vår begränsade erfarenhet av manusskrivande, skådespeleri och turnéliv. Men det finns en risk för att just det sker.

När det brummar och vibrerar

Blir jag galen. Och sedan tre veckor tillbaka gör det just det, brummar och vibrerar, i min lägenhet.

Min teori är att något gjorts med ventilationssystemet i min trappuppgång. Just nu (i denna stund) hör jag det inte, men jag hör det väldigt väl ibland. Speciellt på nätterna när jag ska sova. Det kommer stötvis, brummar en stund, är tyst några sekunder och sedan brummar det igen. Felanmälde det per omgående när det först dök upp, och några dagar senare satt en lapp på min dörr om att de hade gjort något åt det, och att de hoppades att det skulle vara bättre nu. Det var det inte.

Åkte till Malmö och kunde skita i det några dagar. Upptäckte dock att det brummade hos Skåne också. Samma brummande vibration. Finns uppenbarligen fläkt/ventilation där också, men tänkte att om inte Skåne störs av det så ska jag inte uppmärksamma honom på det, så jag sa inget.

Satt för någon vecka sedan och planerade med en arbetskompis på jobbet och upptäckte plötsligt att det brummade där också. Ventilationssystem är vår tids farsot, skulle jag vilja påstå. Uppmanade min arbetskompis att lyssna, men hon hörde ingenting. Hon är snart sextio och har kanske lite nedsatt hörsel.

Häromdagen gjorde jag en till felanmälan: DET HAR INTE BLIVIT BÄTTRE. Och igår plingade det på dörren, när jag var som minst förberedd. Två personer från hyresvärden klampade in i min lägenhet för att lyssna. Såklart hörde de inget! Folk hör ju dåligt.

Nu vet jag inte vad jag ska göra. Längtar efter att bo ute på landet, där det är tyst. Jag sa till snubbarna som var här att jag nog måste flytta om de inte fixar det, så jobbigt är det för mig. De såg bekymrade ut och sa att de skulle se vad de kunde göra. Jag har ju bott i den här lägenheten i fem år utan att klaga nästan alls, så jag antar att de tar mig på allvar.

Eller inte.

Om öppenhet

Om öppenhet