Livet smyger runt knutarna

Igår pratade jag med en person som vid ett obevakat ögonblick i samtalet sa:

Livet smyger runt knutarna.

Ett uttryck jag aldrig hört, och jag bestämde mig för att lägga det på minnet, vilket jag som synes har varit duktig och gjort. Check på den. Synd bara att jag inte kommer ihåg sammanhanget och vad han ville illustrera med orden. Förmodligen något intressant.

Något om att det aldrig blir som man tänker, kanske? För det blir det ju i princip aldrig. Man planerar och tänker igenom, lämnar inget åt slumpen, och tji fick man, för där kom livet smygandes när man minst anade det och ställde allt på ända.

Och varje gång sitter man där och gapar av förvåning. För man vill inte inse att livet har övertaget. Nej nej. Desperat klamrar man sig fast vid föreställningen om att man själv bestämmer över sitt liv. Att det går att styra med säker hand. Hur många gånger man än blir överbevisad!

Det var nog det han menade.

Vissa lektioner är roligare än andra

Som engelsklärare läser jag många texter med mina elever, vissa roligare än andra. Idag har jag läst en av de allra roligaste. Den börjar så här:

'Okay, okay, I killed the bird. But what do you expect, I'm a cat! It's my job to catch sweet little birdies. So I caught it. Maybe I shouldn't have dragged it in and left it on the carpet. And maybe the stains won't come out ever. So hang me.'

Sedan fortsätter berättelsen med att denna rara katt (Tuffy) kommer hemdragandes med en fet kanin som han får arbeta hårt för att få in genom kattluckan. En död fet kanin. 'It was more like a pig than a rabbit, if you want my opinion.'

Det visar sig vara grannens kanin och familjen katten bor hos får frispel, förstås. I panik ger de den döda kaninen 'a nice bubbly wash' följt av ett jobb med hårtorken så att pälsen blir fluffigare och finare än någonsin. 'I never saw him look so nice before.'

Därefter kryper den innovativa pappan genom häcken in till grannens trädgård och lägger in kaninen i sin bur. Smart, va? Enda problemet är att grannarna tre dagar tidigare begravde sin lilla (feta) kanin, så de blir en aning förvånade när de morgonen därpå hittar den 'nice and fluffy' i buren igen.

Ja, frågan är hur man själv skulle ha löst situationen? När jag frågar eleverna brukar de flesta föreslå ett sanningsenligt samtal med grannen istället för att piffa kaninen, men jag vet inte jag ... Grannar kan vara oberäkneliga och bli skitarga för minsta småsaker. Kan man hitta någon kreativ lösning för att slippa ta på sig skulden så är det väl bra, tänker jag?

I eftermiddags läste jag den här texten med en grupp som inte kan så mycket engelska, men som ni förstår kan jag ju inte låta det hindra dem från att ta del av denna pärla till berättelse. Man får anpassa läshastigheten, ta en mening i taget. Segt, en sen tisdag, och vi hann bara halvvägs. Jag var den enda i klassrummet som skrattade och en elev somnade. 

På torsdag morgon fortsätter vi!

Man upphör aldrig att förvånas över vad livet har att komma med

Att jag tar körlektioner känns som ett genombrott i mitt liv. Jag kör så himla bra, trots att jag bara tagit sex lektioner, och roligt är det också. För att inte tala om befriande! Vem kunde ana? Inte jag. Blotta tanken på körkort har tidigare i mitt liv bara gett mig ångest.

Om jag klarar att ta körkort (och det kommer jag göra) så kommer jag förmodligen klara vad som helst. Det är ett rimligt antagande. Skriva en roman (vilket är på tiden, jag har så sjukt mycket att berätta). Lära mig ett till språk flytande (spanska?). Lära mig fyra-fem pardanser (salsa, cha cha, bugg, polka och liknande). Utveckla mig inom fritt broderi och oljemålning.

Körkortet (som såg ut att aldrig bli) har suttit som proppen Orvar och hindrat min personliga utveckling, jag ser det klart och tydligt. Nu när proppen har gått ur kommer romanen, spanskan, danserna och det fria skapandet välla fram och ge mig lika mycket glädje som bilkörningen och körkortsteorin ger mig.

Mina böcker i körkortsteori

Handledarkurs

Om man ska köra privatlektioner behöver både eleven och den eleven ska köra privat med (Skåne) gå kurs. Skåne i Malmö och jag i Örebro, och det gjorde vi i torsdags kväll. Båda samtidigt, men på femtio mils avstånd. Lite romantiskt, eller hur?

I tre timmar lyssnade vi på varsin föreläsare som sa samma saker. Får man anta, eftersom det är Trafiksäkerhetsverket som bestämmer innehållet i kursen. Min föreläsare berättade bland annat att det händer att kvinnor som är 'nästan sjuttio' övningskör och tar körkort. Det möttes av spridda skurar skratt i lokalen, vilket jag inte brydde mig så mycket om eftersom jag ju bara är 'nästan sextio'.

Men ändå. Om man ska syna skrattsalvorna i sömmarna: VAD ÄR DET FÖR IDIOTER SOM SKRATTAR ÅT ATT ÄLDRE KVINNOR TAR KÖRKORT?

De leker med döden.

In och ut

Idag har jag varit duktig och köpt tre par byxor. Det känns som en bragd jämförbar med ... jag vet inte vad. Karolinernas dödsmarsch i de jämtländska fjällen, kanske.

Men, jag har med åren utvecklat en metod, som jag är ganska stolt över. Man kan kalla den för in-och-ut. In i affären och ut igen med tre par byxor. Tidsåtgång ca fem minuter.

För att göra den plågsamma processen så snabb som möjligt går jag raka spåret fram till en ...? Vad heter de som jobbar i klädaffärer? Försäljare? Expediter?

Nåväl, jag går fram till en (äldre med erfarenhet), öppnar upp jackan och frågar vilken jeansmodell och storlek hen rekommenderar. Köper tre par av den modellen och går ut igen. Klarar mig sedan bortåt ett år innan jag måste upprepa det hela. Bra, va?

Hur gör ni när ni köper byxor?


* Karolinerna marscherade 1718 in i Norge och sedan raskt ut igen när de fick bud om Karl XII:s död. In-och-ut. På vägen från norska gränsen till jämtländska Handöl dog över hälften av de nära sex tusen soldaterna på grund av dåligt väder.

Ny livsstrategi

Nu har jag dumpat den gamla och skaffat mig en ny livsstrategi. En som handlar om att orientera sig innan man går till handling, och att inte försöka se ut som att man har kontroll när man inte har det.

Det betyder att det är okej att se osäker ut när man är det. Det innebär också att det är fritt fram att tuta på när man känner sig säker.

Frågan är bara var jag ska göra av med all energi som tidigare gått åt till att hålla masken? Det är inte lite energi vi pratar om här, jag kommer ha ett galet stort överskott!

Så, var gör ni av med er överskottsenergi?

SVARA!

Fyra körlektioner avklarade

Det är utvecklande att ge sig på nya utmaningar. Man upptäcker intressanta sidor hos sig själv. Som att man är en sådan som kör på och ser ut att ha kontroll. Fast man inte har det. Funkar kanske hjälpligt i vissa sammanhang, men i bilkörning är det ju livsfarligt.

Så nu måste jag hitta en annan livsstrategi.

Det blir nog lätt.

Första dagen på sportlovet

Och jag har spenderat eftermiddagen på jobbet, så klart. Så går det när man inte arbetar tillräckligt snabbt och effektivt på sin arbetstid.

Jag hänger helt enkelt inte med i tempot nuförtiden, jag är på tok för långsam. Gör en sak i taget och är noggrann som fan med resultatet. Har noll simultankapacitet och behöver ställtid. Mycket impopulärt.

Men jag kommer bli en bra bilförare när det är dags, det är jag helt säker på. En som tar det lugnt i kurvorna, kör åt rätt håll vid rätt tidpunkt och inte krockar i onödan. En sådan förare som alla borde vara.

Imorgon är det dags för lektion nummer tre!

Trafikens grunder

Jag har i större delen av mitt liv haft ångest inför tanken på att skaffa körkort. Nu känns det bara roligt och uppfriskande. Inte minsta tillstymmelse till ångest kvar.

Är inte det märkligt?

Jo, det kan man lugnt säga. Jag fattar ingenting. Men hela livet är ju ett satans mysterium, så det varför skulle inte det här vara det?

I alla fall så kommer jag ha ett körkort till sommaren, för det säger min körlärare. Eller, hon säger att hon tror att jag kommer ha det, vilket inte riktigt är samma sak, men nästan. Jag tror också det. Min favoritbok just nu är Trafikens grunder, jag bara älskar den. En del i den är självklarheter; som att man ska köra sakta när man passerar lekande barn. Men där står också om trafikmärken och de vita markeringarna på vägbanorna, till exempel, och det är ju intressant som fan.

Det som gör mig allra lyckligast är alla bilder med vägvisningsmärken. Man kan ju åka nästan vart som helst med en bil. Lajkasjö utanför Dorotea är bara ett av många möjliga mål för en tur. Där växte min farmor upp (och födde ett oäkta barn vilket gjorde att hon hals över huvud lämnade byn, och tyvärr även barnet, för att aldrig mer komma tillbaka).

Man kan också åka till Skåne, förstås. Eller ha Skåne i passagerarsätet när man åker runt i Närke.

Var brukar ni köra omkring någonstans?

Så bannat dejligt

Jag kommer klara av att ta körkort.

När man Startar en automatväxlad bil vrider man om nyckeln, trycker ner Bromsen och flyttar växelspaken till läge D. SBD - Så Bannat Dejligt

Sen släpper man upp bromspedalen och bilen börjar rulla.

Att jag, efter att ha prövat köra en manuellt växlad bil, blev rekommenderad att ta automatkörkort är inget jag hänger upp mig på. Nej, jag ser bara fram emot att köra hit och dit i min framtida automatväxlade bil. SBD.