Decenniet som gick

Går det att sammanfatta mitt 10-tal i ett blogginlägg? Nej. För mycket har hänt. Himmel och helvete har avlöst varandra. Jag är glad att jag i denna stund, på gränsen till 20-talet, står på benen.

Känner mig inte redo att skriva om allt som varit tufft och svårt (men ska så småningom) så här och nu håller jag mig till de himmelska upplevelserna: Skrivandet, Skåne och körkortet. (Och här utesluter jag de händelser som rör mina barn eftersom de är mina barn, och de inte är jag. Jag kan ibland ha svårt att skilja på mina barn och mig själv, det finns både en faktisk ihopblandning (från min sida) och en röst i mitt huvud som säger att jag borde vara ett med mina barn, om jag nu ska göra anspråk på att vara en riktig mamma. Den rösten behöver jag kanske utforska närmare? Men inte just nu.)

Tillbaka till de himmelska upplevelserna. Eller himmelska och himmelska, det låter ju som att de där tre grejerna är alltigenom himmelriket, och det är de ju inte. Vad gäller skrivandet så älskar jag att skriva, ja. Men det ger mig också en försvarlig dos ångest mellan varven. Skåne ger mig inte ångest, han skulle bara våga. Men inga relationer är en guldkantad promenad i parken hela tiden, inte heller denna. Slutligen körkortet; det är mycket himmelrike över det, men det finns stunder då jag inte tycker om att köra. När jag inte ser något genom vindrutan, till exempel. Mörker, dimma, regn, nedsplashad vindruta av omkörande bil. Inte så himmelskt. Backade in i en bil på en parkering i höstas, det var inte heller himmelriket.

Rörigt inlägg detta, men det har ju också mitt decennium varit, så det passar bra.

Och nu kliver vi över till 20-talet, GOTT NYTT ÅR OCH DECENNIUM!

Reflektion 2

Gunnar

En sliskig manipulativ skitstövel är på väg att växa fram. En genomvidrig typ. Funderar på om jag helt sonika borde byta ut honom?

Karin

Karin borde definitivt dumpa Gunnar, frågan är varför hon inte redan gjort det. Vad vinner hon på att vara tillsammans med honom? Ingenting, så vitt jag kan se.

Britta

Britta har förmodligen på gränsen till livsfarligt högt blodtryck. Hon borde också lämna sin man, om inte annat så för blodtryckets skull.

Benny

Vad ska man säga om Benny? Vet inte riktigt vilket fack jag ska stoppa honom. Har svårt att tro att Bennysar, som denna, ens existerar. Ändå känns han bekant på något lurigt sätt.


Jag fortsätter skriva dialogerna ett tag till för att se vad som händer. Kan bli regelrätt krig, men det är ju bara på papper i så fall. De här fyra personerna finns ju inte på riktigt, SOM TUR ÄR.

Karin och Gunnar del 7

Karin: 'Britta har skickat en länk om en mansgrupp ...'

Gunnar: 'Har Fitta skickat en länk om en mansgrupp?'

Karin: 'Men gud, lägg av! Alltså, varför håller du på så där?!'

Gunnar: 'Jag skojar ju bara, gumman. Skulle aldrig säga så när någon annan än du hör, det vet du ju.'

Karin: 'Det skulle kanske vara bra för dig med en sån här grupp ... Känner du dig ibland otillräcklig som partner, vän eller arbetskamrat?'

Gunnar: 'Va? Nej, det gör jag verkligen inte.'

Karin: 'Saknar du ibland seriösa och mogna vänskapsrelationer?'

Gunnar: 'Nej, varför skulle jag göra det?'

Karin: 'Känner du dig ibland som en vilsen pojke i en vuxen kropp?'

Gunnar: 'Ha ha, nej ... en vilsen pojke i en vuxen kropp ... verkligen inte.'

Karin: 'Är du nyfiken på nya förhållningssätt?'

Gunnar: 'Vad är det här, ett förhör?'

Karin: 'Skulle du vilja lära dig nya sätt att hantera konflikter?'

Gunnar: 'En sån kurs var jag ju på i höstas. Men allvarligt talat, det var inget nytt de hade att komma med. När man befinner sig i hetluften som jag gör då lär man sig med tiden att hantera konflikter. Gör man inte det så åker man.'

Karin: 'Jag tror att du skulle ha stort utbyte av en mansgrupp.'

Gunnar: 'Jag säger inte att det är fel med mansgrupper, jag tror de fyller en viktig funktion för många.'

Karin: 'Men du kan inte tänka dig att vara med i en?'

Gunnar: 'Jo, det skulle jag absolut kunna, det handlar inte om det.'

Karin: 'Vad handlar det om då?'

Gunnar: 'Hur skulle jag ha tid med det? Du klagar ju ständigt på att jag är borta för mycket redan som det är. Vill du att jag är borta ännu mer, eller?'

Karin: 'Ja, det skulle jag inte ha något emot.'

Benny och Britta del 7

Britta: 'Känner du dig ibland otillräcklig som partner, vän eller arbetskamrat?'

Benny: 'Va?'

Britta: 'Känner du dig ibland otillräcklig som partner, vän eller arbetskamrat?'

Benny: 'Nej, det tycker jag väl inte ...?'

Britta: 'Saknar du ibland seriösa och mogna vänskapsrelationer?'

Benny: 'Nej, det tycker jag väl inte ... Vad är det du läser?'

Britta: 'Känner du dig ibland som en vilsen pojke i en vuxen kropp?'

Benny: 'Nej, det tycker jag väl inte ...'

Britta: 'Är du nyfiken på nya förhållningssätt?'

Benny: 'Nya förhållningssätt? Vad är det du läser?'

Britta: 'Skulle du vilja lära dig nya sätt att hantera konflikter?'

Benny: 'Jag har inte funderat på det, men det vore kanske bra ...?'

Britta: 'Då anmäler jag dig till den här mansgruppen; MMM - mjuka och manliga män.'

Benny: 'Va? Nä, det vet jag inte ...?'

Britta: 'Du vill ju lära dig nya sätt att hantera konflikter!'

Benny: 'Jo, men inte i en mansgrupp! Varför skulle jag vara med i en sådan? Jag har inget behov av det.'

Britta: 'Hur kan du veta det innan du har provat. Jag anmäler dig.'

Benny: 'Nej!'

Britta: 'Va?'

Benny: 'Jag sa nej, jag tänker inte vara med i någon mansgrupp.'

Britta: 'Varför då?'

Benny: 'För att jag inte vill!'

Britta: 'Nähä?'

Tystnad.

Britta: 'Det var värst vad du tog i, det var ju bara ett förslag.'

Reflektion

Nu ska Benny och Britta hem till Karin och Gunnar på middag nästa lördag, och hur ska det gå, kan man undra. Katastrofscenarierna avlöser varandra i mitt huvud.

Å andra sidan har de ju uppenbarligen ätit middag ihop förr och det torde ha funkat någorlunda, annars skulle de väl inte göra det igen? Inte lätt när man inte känner folk så bra, då vet man inte vad som händer när man tussar ihop dem.

Sen är det ju ändå så i det här landet att folk beter sig när det krävs. De värsta konfliktämnena lämnar man liksom i hemmets lugna vrå. Såvida inte för mycket alkohol kommer in i bilden, förstås, men då kan man ju skylla på den.

Middagen får nog dröja. Det är en hel vecka kvar, och mycket kan hända på sju dagar. Jag tror Britta och Karin får träffas på stan för en fika, det känns som en bra förberedelse. Det kommer förmodligen ha en konfliktdämpande effekt, på vilket sätt vet jag inte, men har inte de två kvinnorna förmågan att smörja kugghjulen när det behövs? I alla fall Karin. Britta är väl lite mer av en osäkrad handgranat, men man vet aldrig hur en persons karaktär förändras när hen hamnar i en ny situation. Hen kan bli helt personlighetsförändrad.

God fortsättning så länge!

Benny och Britta del 6

Britta: 'Fick ett sms från Karin. Hon undrar om vi vill komma på middag nästa lördag.'

Benny: 'Jaha? Vill vi det?'

Britta: 'Vi? Hur ska jag veta vad du vill?'

Benny: 'Jag menar, vad tycker du?'

Britta: 'Nej, det menar du inte.'

Benny: 'Nej ... '

Britta: 'Jag svarade att vi kommer.'

Benny: 'Det gjorde du rätt i.'

Karin och Gunnar del 6

Gunnar: 'Ah, sitter du här?'

Karin: 'Japp.'

Gunnar: 'Vad skönt det ser ut.'

Karin: 'Mmm. Solen värmer här mot väggen.'

Gunnar går in, sätter på sig shorts, hämtar en solstol (för Karin har bara tagit ut en) och ställer stolen bredvid Karins mot söderväggen.

Karin tar tag i sitt ena lår och granskar det.

Karin: 'Jag får bara mer och mer celluliter.'

Gunnar: 'Jaha? Vad kan man göra åt det då?'

Karin: 'Vad man kan göra åt det?!'

Gunnar: 'Ja?'

Karin: 'Varför ska jag göra något åt det?'

Gunnar: 'Jag menar bara om du är missnöjd med dem, alltså.'

Karin: 'Om jag är missnöjd! Det torde väl vara du som är missnöjd, som börjar snacka om att göra något åt dem. Varför ska jag göra något åt dem?'

Gunnar: 'Om man kan göra något så är det väl inget fel med det.'

Karin: 'Inget fel med det?'

Gunnar: 'Nej, det tycker jag väl inte ...'

Karin: 'Då kanske du skulle ta tag i dina hängbröst?'

Gunnar: 'Hängbröst? Jag har väl inga hängbröst!'

Karin: 'Åh, då måste jag ha sett fel. Gunnar har inga hängbröst som slänger och dänger när han rör på sig, det är bara jag som ser dåligt.'

Gunnar: 'Nu är du barnslig, tycker jag.'

Karin: 'Japp. Jag ser dåligt och är barnslig.'

Dumpa din kille

En bloggutmaning som pågår i december har Dumpa din kille som tema idag, och vem kan motstå det ämnet? Inte för att jag har så många genomförda dumpningar på min lista; men några har jag lyckats skrapa ihop trots ca trettio års äktenskap. Ett äktenskapet som slutade med att jag (moi!) blev dumpad, hur obegripligt det än låter.

Nåja, jag tog igen det sen. Det första klavertrampet (efter min skilsmässa) dumpade jag på sms. Att dumpa på sms är osnyggt, jag vet, men tror mig; han förtjänade det. Nog om den lilla vännen.

Nummer två dumpade jag också på sms, men vi hade bara setts två gånger vilket jag tycker är en förmildrande omständighet. Så här i efterhand kan jag se att jag panikdumpade för att undvika att själv bli dumpad.

Nummer tre dumpade jag i ett telefonsamtal. Vi hade då träffats i fyra månader. Det var ett långt telefonsamtal med mycket tårar från min sida, men med ens vi lagt på torkade tårarna och jag kände mig lycklig och fri.

För länge sedan, när jag var ung, dumpade jag en gång genom att göra mig otillgänglig. Det var innan internet och mobiltelefonerna, då det var lätt att bara försvinna från en persons radar. Vid ett tillfälle långt senare stötte jag ihop med honom, och först då förstod jag att det inte var en bra dumpning. Hur korkad var jag, kan man undra.

Fyra dumpningar, alltså. I kategorin Kvantitet går före kvalitet är det godkänt.

Benny och Britta del 5

Benny: 'Hör du Grönsiskan?'

Britta: 'Om jag hade kunnat hålla isär allt kvitter ...'

Benny: 'Ja, men det är de man hör. Lyssna!'

Britta: 'Okej, jag hör.'

Fågelkvitter.

Benny: 'Oj, här har vildsvinen varit.'

Britta: 'Usch, jag gillar inte dem.'

Benny: 'Det är ingen fara, de håller sig undan.'

Fågelkvitter.

Britta: 'Ska vi sätta oss på stocken där framme? I solen. Nu är jag kaffesugen.'

Benny: 'Där blir det fint att sitta.'

Två sittunderlägg, två muggar kaffe och två smörgåsar med falukorv på en stock i solen.

Benny: 'Vill du sitta till höger eller vänster?'

Britta: 'Herregud, det spelar väl ingen roll!'

Benny: 'Då sätter jag mig här.'

Britta: 'Då flyttar jag mitt sittunderlägg till andra sidan om dig, för annars kommer det snart vara i skuggan.'

Benny: 'Det gör du rätt i.'

Korvmackorna tuggas långsamt till grönsiskornas sång.

Benny: 'Det här är livet på en pinne.'

Britta: 'Jo, det kan jag väl hålla med om.'

Karin och Gunnar del 5

Gunnar: 'Godmorgon, älskling! Hur har min solskensstråle sovit?'

Karin: 'Jag bjuder hit Benny och Britta nästa lördag, det är vår tur.'

Gunnar: 'Va, Benny och Britta?'

Karin: 'Japp.'

Gunnar: 'Men nästa helg ...? Vi skulle behöva ta det lugnt för en gångs skull, tycker du inte? Bara du och jag ... inga planer, bara mysa.'

Karin: 'Nix. Jag vill få det gjort innan påsk.'

Gunnar: 'Du tycker ju inte ens om att umgås med dem?'

Karin: 'Det gör jag väl! Britta har jag inget emot. Jag fattar inte att hon fortfarande är gift med Benny, men det är ju hennes val.'

Gunnar: 'Val och val, när man älskar någon på riktigt bryter man inte upp hursomhelst. Det är helt enkelt för svårt.'

Karin: 'Stackars krakar som drabbas av den sortens kärlek ...'

Gunnar: 'Min kärlek till dig kommer aldrig dö ut.'

Karin: 'Kärlek kan falna, tack och lov. Det har hänt förr.'

Gunnar: 'Varför är du så grinig? Du är alltid så grinig nuförtiden. Jag vill mötas av ett glatt ansikte när jag vaknar bredvid min fru på lördagsmorgonen. Inte ett surt.'

Karin: 'Det står dig fritt att gifta om dig.'

Gunnar: 'Men sluta, nu är du löjlig. Jag går upp och sätter på kaffe så kan du ligga här och morna dig så länge du behöver.'

Karin: 'Nej, jag måste ringa Britta.'