Konferens

Nu måste jag skynda mig att blogga innan jag somnar.

Har varit på konferens två dagar och det sliter. Uppdraget igår var att få fram den unika kvintessensen i vårt arbetslag. Kvintessens betyder ungefär ’väsentlig kärna’ och hela måndagen arbetade vi hårt för att hitta den. Diskussionerna var upphettade och pressen stor eftersom vi skulle redovisa vårt resultat till de andra arbetslagen efter eftermiddagsfikat. Plus presentera oss själva och allt som allt fick det bara ta tio minuter, vilket gav var och en i mitt lag ca trettio sekunder.

HUR GICK DET? 

Kan man undra.

Tjofaderittan

Jag kan inte påstå att jag skuttade ur sängen imorse, men mina ben åkte ändå över sängkanten på ett sätt som nog kunde uppfattas som frejdigt. Vilket nästan aldrig annars händer mig.

Slutsatsen är att jag förmodligen är gjord för 25-timmarsdygn. Synd att det bara är ett sånt per år. 

Resten av dagen har också gått i frejdighetens tecken. Har bland annat handlat på Willys med mitt tvååriga barnbarn. Han hejar glatt på alla människor han möter. Jag blev inspirerad och gjorde detsamma, vilket ledde till att vi möttes av många leenden och glada tillrop. Så lite behövs för att skapa tjofaderittan i gångarna på Willys. Kan rekommenderas.

Dagens ord

Som den ordnörd jag är blir jag lycklig av att lära mig nya ord. Idag efter sista lektionen, när jag satt i personalrummet och samtalade med några kollegor om arbetsveckan som förflutit, lärde jag mig ordet dalj. 

Är det inte ganska vackert? Jo.

För att befästa ett nytt ord är det, som jag brukar säga till mina elever, en god idé att använda det i fem olika situationer under det närmaste dygnet. Till att börja med kan man rätt och slätt fråga den första person man ser om hen känner till ordet. 

Känner du till ordet dalj?

Fler exempel:

Vad är skillnaden mellan dalj och medalj? (I samtal med annan ordnörd.)

Ska du ha dalj? (Till valfri person.)

Jag har hört att ditt företag säljer dalj, stämmer det? (Till eventuell telefonförsäljare som ringer.)

Det var mycket dalj i skolan förr i tiden, visste du det? (I samtal med historiskt intresserad person.)

Ha en trevlig kväll!

Om att blogga för sent på kvällen

Ligger i sängen och funderar på om jag ska börja blogga var tredje dag istället för varannan.

Nej, jag fortsätter med varannan.

Åh, nej

Det är måndag morgon, klockan närmar sig nio och jag har ännu inte tagit mig ur sängen. Idag är ju dagen då jag ska få massor med saker gjorda. Det har inte börjat bra …

Har länge (sen jag blev vuxen damn it) tänkt att jag en dag ska komma till punkten i mitt liv då jag skuttar upp ur sängen på morgnarna, glad att ta mig an alla sysslor som väntar. 

Det finns ju människor som är såna, eller hur? Jag vill också; liksom flyga ur sängen när jag vaknar. Full av livslust. När jag nu har lediga måndagar borde det väl vara möjligt? Va?

Nä.

Vad är egentligen ett debacle?

Betyder det verkligen att något ’går åt helvete’?

Om man slår i diverse ord - och synonymböcker (vilket man givetvis gör) ser man att misslyckande, sammanbrott och fiasko är orden som frekventast beskriver debacle. Ingenstans står ’gå åt helvete’ att läsa. 

Själv tycker jag att fiasko är det klockrenaste. Fiasko är inte bara ett misslyckande, det är ett skamligt misslyckande. Ett sånt som tarvar en strut på huvudet under en tid. Nu minns jag ju inte vad som hände i onsdags, men om jag verkligen anstränger mig kan jag få en känsla av att det var något fiaskoartat. Något jag skämdes för. Ibland får man vara tacksam för sitt urusla minne. Det har hjälpt mig många gånger att gå vidare i livet.

Att jag fick så luddiga svar av Skåne igår kväll kan kort och gott berott på min slarviga ’översättning’ av debacle. Om jag frågat honom om vilka fiaskon han upplevt på sistone hade jag förmodligen fått helt andra svar.

Fredagkväll i soffan

Vill berätta om onsdagens debacle, men tyvärr kommer jag inte ihåg dem. Och med tanke på att det väl inte bara är jag som orsakar debacle så skickar jag stafettpinnen vidare till Skåne.

Jag: Kan du berätta om något som gått åt helvete för dig den här veckan?

Skåne: Vad skulle det vara? Det är väl inget som gått åt helvete direkt. Grejer brukar ju göra det men inget den här veckan.

Jag: Vad är det som brukar gå åt helvete annars då?

Skåne: Nej, jag vet inte, det är väl inget som går åt helvete … Om bilen krånglar, går det åt helvete då? Naj, jag har inget som jag känner har gått åt helvete.

Jag: Nähä … och hur ska jag avsluta det här inlägget nu då?

Skåne: Vissa saker behöver man inte avsluta.

Debacle-dag

Idag har jag varit orsak till så många debacle att jag skulle behöva sortera och kategorisera dem för att kunna skriva en redogörelse.

Och det orkar jag verkligen inte.

Det måste väl vara så att alla undrar

Så här kommer det: Min förkylning har flugit sin kos. 

Den var i sanning en förkylning att glädjas över och som gärna hade fått förvalta sitt pund hos mig ett tag till. Tidigare i mitt liv har jag inte fattat galoppen med virusinfektioner, men nu var jag enbart tacksam över att få en släng av sleven.

En förkyld lördag

Om någon i förra inlägget upplevde att jag är negativt inställd till att vara förkyld, så vill jag undanröja den villfarelsen. Sanningen är att det är underbart att vara förkyld. En sann snuva helar, skulle jag vilja påstå. 

Saker man kan ägna sig åt när man är förkyld:

Man kan - i lugn och ro - läsa en bok (Cora Sandels Kranes konditori). 

Man kan titta ut genom fönstret när regnet piskar och löven virvlar. 

Man kan gå i skogen utan att skynda sig.

Man kan ta bilen sju kilometer till närmaste affär för att köpa lördagsgodis.

Äntligen kan man sjunka ner i sin tillvaro och uppleva den, utan att prestera ett skit. En verkligt lindrande och närande känsla. Man hinner både känna efter hur man mår och om man trivs där man bor nuförtiden. Vilket är bra att veta.

Summa summarum: Att bli förkyld kan vara det bästa som hänt mig den här hösten.

PS Frågade Skåne vad han kände; om det var bra eller dåligt att han blev förkyld och han tyckte också att det var bra.