Ni tycker om utdragna, oväntade, lyckliga, färgsprakande slut utan frågetecken, tragik, lik och trådar som hänger och dinglar, men med pangtjoff, schlurp, sockervaddsfeeling och lite att fundera på.
Fast jag vill nog ha frågetecken, ett litet iaf. Inga lik. Inte för utraget heller. Men gärna lite oväntat, ungefär som när man får svar på en fråga som inte visste att man hade. Ungefär så.
Fast framförallt vill jag ha boken. Är du inte klar snart!? ;)
Du menar alltså att slutet ska inkludera alla dessa önskningar? Är det så är du redan nu en unik, helt fantastisk författare av en helt unik, helt fantastisk beige roman, som vi alla väntar på och längtar efter. Själv vill jag ha ett slut där det är en del frågetecken, där det inte är rakt på sak, där jag själv får tänka till, kanske fantisera. Men ändå ha en aning om hur det egentligen går, men att osäkerheten finns där i bakhuvet. Gillar inte bokslut med "sen levde de lyckliga i alla sina dar"... Nu har du mycket att leva/skriva upp till,så ge järnet nu Nilla! Vi är många som väntar på den beiga och speciellt på slutet av den. Sen väntar vi naturligtvis på en fortsättning... den bruna.
14 kommentarer:
Shit vad jag är nyfiken på din Färgsprakande!
Vilket slut som är bäst beror helt på romanen i sig.
Låter bra
Det låter som ett bra slut. Om man inte vill ha en början på nummer två i en trilogi förståss.
Då så, då väntar vi bara på att äntligen få den lilla beiga i våra händer. Jag tar den gärna nu till mellandagarna.
Ja men det blir ju lätt som en plätt. Nu vet du ju precis hur du ska avsluta...hm. Det ska bli spännande att höra hur det går för dig med boken!
Det låter som ett fantastiskt slut. Ett som jag ser mycket fram emot att få läsa.
Du ser, vilken himla tur att du frågade, annars hade du ju aldrig vetat vilket slags slut du skulle ha...
För att vara en beige roman låter det som att den i alla fall får ett spektakulärt slut. Ytterligare ett ord att tänka på.
Där satt det. precis som du sammanfattat det vill jag ha det. I och för sig klarar jag mig utan liket
Fast jag vill nog ha frågetecken, ett litet iaf. Inga lik. Inte för utraget heller. Men gärna lite oväntat, ungefär som när man får svar på en fråga som inte visste att man hade. Ungefär så.
Fast framförallt vill jag ha boken. Är du inte klar snart!? ;)
Schlurp - det är onomatopoetiskt. Men något får du väl tänka ut själv. Ska vi behöva skriva hela boken åt dig?
Du menar alltså att slutet ska inkludera alla dessa önskningar?
Är det så är du redan nu en unik, helt fantastisk författare av en helt unik, helt fantastisk beige roman, som vi alla väntar på och längtar efter.
Själv vill jag ha ett slut där det är en del frågetecken, där det inte är rakt på sak, där jag själv får tänka till, kanske fantisera. Men ändå ha en aning om hur det egentligen går, men att osäkerheten finns där i bakhuvet.
Gillar inte bokslut med "sen levde de lyckliga i alla sina dar"...
Nu har du mycket att leva/skriva upp till,så ge järnet nu Nilla!
Vi är många som väntar på den beiga och speciellt på slutet av den. Sen väntar vi naturligtvis på en fortsättning... den bruna.
Skriv så att pennan glöder och tangenterna halkar på sned. Men känn ingen press... ;)
Duktiga tjejn: Jag är så glad att jag fått instruktioner inför mitt slut, så jag vet.
Shamrock: Visst gör det!
Mika: Jeeezus, det får jag nog ta i nästa liv.
Singel: Haha, lycka till med det!
Erika: Verkligen spännande, I can't wait.
Anneli: Fantastiskt kan man verkligen säga!
Marina: Precis!
Joanna: Väldigt spektakulärt! För att vara en beige roman. Man kan säga att den spårar ur en aning.
Lisbeth: Ja, men det skulle INTE vara ett lik med, så du klarar dig.
S: 'Snart' är ett relativt begrepp...=/
Knaster: Haha, annars skulle det inte bli någon bok fattaruväl!
Smål: Du anar inte vad järn jag ger! Ibland.
fruntimmerslivet: Press? Vad är det?
Skicka en kommentar