Skräll

Och så är det den där VHS-filmen. Den som är hela anledningen till att Britta och Veras ses igen efter alla dessa år. 

'Britta, du har inte hittat filmen?'

'Vilken film?'

'Den där filmen, du vet.'

'Nej, jag sa ju att jag slängt alla gamla VHS. Det var länge sedan.'

'Men jag såg en låda med gamla VHS i garaget', flikar Benny in, alltid lika hjälpsam.

'Det tror jag inte.' Britta gäspar, högt och ljudligt. 'Men jag ska kolla vid tillfälle.'

'Det var en väldigt speciell film, den vann första pris i en tävling.'

'Väldigt speciell var den', upprepar Britta. 'Märkligt att den vann.'

'En sån skräll det var.' Vera skrattar. 'Ingen hade anat.'

Britta ler. 'Det var sannerligen en överraskning.'

Där lämnar vi den filmen. Jag har mina misstankar om vad filmen skildrar, men jag vet inte. Bibliotekshögskolan på åttiotalet ... ja, de flesta kan nog gissa!

Havet

Även detta ord är Skånes förslag. Som Malmöbo har han alltid haft nära till havet. När han var liten satt han på sin pappas pakethållare när de cyklade från Slottsstaden, där de bodde, ner till den långa sandstranden Ribban och badade. 

Nu har han flyttat till Närkeslätten. Från sitt nuvarande hem kan han cykla till en liten badplats vid Hjälmaren och få ett gyttjebad. Hjälmaren är blå och glittrande vacker på ytan. Under ytan not so much. Men som jag brukar säga till Skåne; man kan inte få allt.

Tillintetgjord

Till intet gjord. 

Att inte längre vara någon.

Att inte vara värd något.

Att inte räknas.

Som när jag tio år gammal åkte ner från andra plats till femte på Dannes lista. 

Varför, Danne?

Stenbumling

De reder ut situationen, lyckligtvis. Britta och Hans bedyrar båda två att det hela var en olyckshändelse och Benny upprepar vid flera tillfällen under resten av kvällen att de verkligen behöver röja i sin tvättstuga. Ut med allt och sen plocka in och lägga var sak på sin plats. Alla rena kläder till klädkammaren, de har ju inget i tvättstugan att göra. Vera föreslår att städgrejerna flyttas till städskåpet, och det är också en bra idé, tycker Benny.

Händelsen blir så utredd att de inte ens tänker på den sista timmen innan Vera och Hans beger sig hemåt. Då kretsar samtalet mestadels runt en stenbumling Hans tagit med. Den är intressant, för den innehåller både magmatiska och sedimentära bergarter. Det är inte helt ovanligt, men ändå spännande.

'Titta!' säger Hans och pekar. 'Här har korn av sediment cementerats samman, och här kan man se de magmatiska bergarterna gabbro och granit.'

'Ååh', säger Britta.

Pajas

Det var en spännande tanke jag hade i gårdagens inlägg; detta att styra upp Hans på temat pajas. 

Hur det ska gå till vet jag dock inte. Kan det finnas något sammanhang där Hans känner sig som en pajas, måhända? Jag tror inte det, han är liksom inte den typen.

Men jag gör ett försök.

Säg, par example, att han går ut på Bennys och Brittas lilla gräsplätt för att röka en cigarett. (Va? Röker han? Ja, men bara någon gång då och då när han behöver få vara själv en stund.) Ut tar han vägen genom den lilla, trånga tvättstugan. Den är så trång, så trång. Han får klämma sig fram mellan rena och smutsiga tvätthögar, moppar, hinkar och allehanda ting.

Väl utomhus drar han djupa bloss i kvällssolen. In och ut, in och ut.

När cigaretten reducerats till en fimp har tvättstugudörren gått i lås. Hur det hände vet ingen. Han lirkar med handtaget och knackar på dörrens ruta, igen och igen, tills Brittas förvånade ansikte uppenbarar sig. Hon låser upp, öppnar dörren och Hans pressar sig förbi. Den här tvättstugan var trång redan när Hans var där själv, nu är de två. De blir stående och kommer varken fram eller tillbaka, så begränsat med utrymme är det. 'Vad gör vi nu?' viskar Hans och DÅ står plötsligt Vera och Benny i dörren som leder in till köket och stirrar på dem. 

Man kan föreställa sig att Hans efter denna händelse tänkte: Och där stod jag som en pajas!

Men jag vet inte. Han kanske tänkte något helt annat. 

Salighetsrus

Benny fortsätter under middagens gång sitt utforskande av Vera och Hans relation. Vad hans ivriga intresse bottnar i är oklart, men jag gissar att det har med någon slags längtan att göra.

Benny: Skulle ni säga att det var kärlek vid första ögonkastet?

Veras och Hans blickar möts igen, utforskande. 

Vera: Nej, det kan jag inte säga. Det tog någon timme innan jag kände något.

Hans: Jaså? 

Vera: Kanske inte en timme, det växte fram under den första timmen, så kan man säga. Du då, Hans?

Hans: Salighetsruset var momentant med ens jag såg dig, men jag besinnade mig. Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden.

Benny: Va? (Kan tillägga att Britta också såg ut som ett frågetecken, ett tyst sådant.)

Hans: Vi ska inte gå in på mer detaljer än så. Kan bara säga att ibland slår blixten ner. Inte nödvändigtvis för att man hittat sin själsfrände, men för att man tror att man gjort det. Utan tro, hopp och kärlek orkar vi inte leva, därför tror och hoppas vi även när det ser mörkt ut. Vi ger inte upp.

En stunds tystnad följer, som brukligt är när samtal djupnar.

Benny: Men vet du nu att Vera är din själsfrände?

Hans: Man kan aldrig vara hundra procent säker. Det är ett av livets villkor. Även i den mest passionerade förälskelse finns frön av tvivel och motstridiga emotioner.

Jaha? Jag vet inte om jag uppskattar Hans nya 'djupa' sida. Han babblar för mycket. Tar för mycket plats. Ger ett skitnödigt intryck. Påminner snarare om en filosof eller präst, än en systemvetare. Om jag orkar ska jag försöka styra upp honom imorgon. Då är ordet pajas. 

Rövhål

Till mitt försvar: Rövhål var Skånes förslag. Jag bad om hjälp med ordlistan och nämnda rövhål var ett av orden han bidrog med. Det finns med i SAOL-appen, men inte i något av mina två band som har några år på nacken. I appen saknas förklaring, det står bara <starkt vard.>. Det betyder att det inte används vid finare tillfällen, som när svenska akademien sammanträder, till exempel. 

I vilket fall som helst, nu ska jag använda det i en liten text. Vilket väl inte blir så svårt. Hur många rövhål har man inte stött på i sitt liv, som i denna stund kan ge inspiration? Ett antal.

Då så.

Hans: Vad gör du på dagarna, Benny? Arbetar du?

Benny: Jo, tack, jag gör lite av varje. Sa upp mig för några år sedan och är min egen nuförtiden. Det blir en del reparationer, snickeri, transporter och sånt. 

Hans: Det låter intressant. Hur kom det sig att du startade eget företag så pass sent i livet? Det har jag själv funderat på att göra.

Benny: Jag jobbade som skolvaktmästare i många herrans år. Trivdes som fisken i vattnet, ett fritt jobb du vet, och så ungarna. De som hade svårt att sitta still på lektionerna fick ibland följa med mig och hjälpa till. Det var roligt. 

Hans: Aha, och sen?

Benny: Fick ny chef. Ett riktigt rövhål. Jag blev tvungen att skriva upp varenda jävla liten skitgrej jag gjorde, plus tidsåtgång. Tre minuter hit och fem minuter dit. Det tog halva dagen, bara själva plitandet. Och ungarna fick inte följa med mig längre. Man skulle inte blanda ihop professionerna, sa han, den idioten. Han visste inte vad han snackade om. Ett rövhål med stort r var han.

Hans: Därom råder ingen tvekan, hör jag. Fel person på fel plats. Jag förstår att du sa upp dig, det skulle jag också ha gjort.

System

Nej, sådär kan det inte ha gått till när Vera och Hans träffades. Det kan inte ha varit så cheesy. Bibliotekarier är folk med fötterna på marken, de faller inte för raggningsrepliker som ’jag ser en blomma bland blommor’. Det är än så länge oklart vad Hans har för yrke, om han har något, men jag minns att han nämnt ett intresse för bergarter och det låter ju också jordnära.

Så här gick det nog till:

Benny: Nu måste ni berätta hur ni träffades!

Vera och Hans tittar på varandra och ler.

Hans: ’Jag är systemvetare och fick ett uppdrag att utveckla kommunens ärendehantering. Det var därigenom jag kom i kontakt med Vera.’

Benny: ’Ärendehantering?’

Vera: ’Inom biblioteksverksamheten har vi ett konstant behov av att uppdatera systemen. Mycket sköter vi själva, men ibland behöver vi ta in kompetens utifrån.’

Vera och Hans tittar återigen på varandra och ler.

Benny: ’Kompetens utifrån tar ni väl aldrig in på ditt bibliotek, Britta. Eller gör ni det?’

Britta: ’Nej, det gör vi inte.’

Hans: ’Jag genomförde en utbildning för personalen, och Vera var den enda som hade möjlighet att delta. På den vägen är det.’

Benny: ’Vad spännande! Vad hände som … gjorde det? Vad sa du till henne?’

Hans: ’Jag sa att deras system var uruselt.’

Benny: ’Det var inte speciellt romantiskt!’

Vera: ’För mig var det romantiskt. Jag blir intresserad när någon är rakt på sak. När det inte är några krusiduller.’

Britta: ’Där har du något att lära, Benny!’

Vera: ’Jo, men alla har ju olika preferenser. Vad föll du för när du träffade Benny, Britta?’

Britta: ’Oj, det var så länge sedan.’

Vera: ’Minns du inte?’

Britta: ’Minns och minns … Det var mer en känsla, inget speciellt han sa.’

Benny: ’En känsla! Det var fint sagt, Britta.’

Britta: ’Ja, men nu var det Vera och Hans som berättade.’

Hans: ’Vi hade nog berättat klart, eller hade vi inte Vera?’

Vera skrattar. Ett högt sjungande skratt som fyller hela rummet. ’Vi skulle kunna prata i timmar om hur vi lärde känna varandra den eftermiddagen. De samtalen kommer jag minnas för alltid.’

Hans lägger sin hand i Veras nacke och stryker den lätt. ’Men jag tror vi behåller det för oss själva.’

Benny tittar på Hans och sen på Vera, tillbaka till Hans och sen på Vera igen. Som om han vore på en tennismatch. ’Säger man a får man säga b’, väser han.

’Men Benny! Var inte så närgången!’ Britta ler och ser vädjande på Hans. ’Du får ursäkta, Benny saknar filter ibland.’

’Vem gör inte det mellan varven.’ Hans hand stryker fortfarande ömt Veras nacke. ’Ibland är det till och med till fördel.’

När vi nu fejdar ut ur den här konversationen ser Benny glad ut, och Britta tillintetgjord. Vera ser ut att vara i en annan värld och Hans, han ser ut som han brukar. 

Blomma

Under middagen är Benny nyfiken. Till och med omåttligt nyfiken, vilket gör honom snudd på påflugen. 

’Nu måste ni berätta hur ni träffades!’

Vera och Hans tittar på varandra och ler.

’Vera sålde pappersrosor och jag köpte en.’

’En pappersros?’

’De sålde dem i informationsdisken på stadsbiblioteket.’

’Det har ni aldrig sålt på ditt bibliotek, Britta. Eller har ni det?’

’Nej.’ Britta ler.

’De hade ett event för singlar, med pappersrosor och fika och fullt med böcker på temat’, förklarar Hans.

’Vad spännande!’ Bennys kinder är rosiga. ’Men hur kom det sig att ni började prata med varandra? För ni började väl prata med varandra? Vad sa du till henne?’

’Jag sa: Jag ser en blomma bland blommor.’

En stunds tystnad lägrar sig över bordet. Sen utbrister Benny:

’Det var banne mig bra sagt!’ 

Vera ser på Hans och ler. Hans ser på Vera och ler. Britta ler redan sedan tidigare, och Benny, rosig om kinderna; ja, han ler också.

Ordlista

När man behöver hjälp att skriva inlägg kan man göra en ordlista. Sen kan man skriva precis vad som helst bara man använder ordet i texten. 

Maj

21 blomma

22 system

23 rövhål

24 salighetsrus

25 pajas

26 stenbumling 

27 tillintetgjord

28 havet

29 skräll

30 kärlek 

31 godis