Jämsides med det mjuka fluffiga: En hängig känsla. Dock inte som i krasslig, utan som i upphängd dinglande, och sedan nersläppt med fötterna djupt nerkörda i mjukaste sanden.
Inte lätt att beskriva känslan, men jag tror att ni förstår med tanke på att ni troligtvis varit där själva.
En som jag vet har varit där (eftersom vi varit kompisar sedan sena tonåren) är KAJSA. Idag är hon professor och har en nystartad blogg. I den avhandlas allt möjligt, inte minst hennes nojor. Va, har professorer nojor? Ja, i alla fall min professor. Läs här:
9 kommentarer:
Visst känner jag igen den känslan! Min ordination när känslan infinner sig: horisontalläge i soffan (eller eventuellt i annan lämplig möbel). Och ja, välkomna till min blogg! Och du Nillan har jag utsett till min vägvisare i den märkliga bloggvärlden 😘
Professorskan: Jag är nog inte mycket till vägvisare. Kör på samma sätt sedan 2010, har inte lärt mig något nytt sedan dess. Men, men. Du kan alltid fråga mig om du har några problem så får vi se om jag har några kunskaper på området. (Spännande!) Tror dock att våra barn är de bästa vägvisarna i den digitala världen. Tur att vi har dem!
Verkligen! �� Så praktiskt att jag kommit ut som bloggerska inför dem! ��
Va varför blev jag anonym???
Jag blir alltid anonym när jag kommenterar från mobilen. Oklart varför!
Hej professorskan! Vilken trevlig blogg! Det här kommer kanske som en chock för dig, men bloggar är liksom till sin natur lite offentliga. Kul att läsa i alla fall och när du fixat så att man kan kommentera kommer jag nog att göra det också.
Känslan att emellanåt vara upphängd och nedsläpp är välbekant!
Karin: Jag kan gå i god för att professorskans blogg även fortsättningsvis kommer vara både intressant och trevlig!
Så roligt Karin att du tyckte det var kul att läsa :) och Nilla, asså, så snällt att du går i god för min bloggs trevlighet - kram!
En sak till Karin, man kan kommentera om man trycker på inläggets rubrik, då finns kommentarsfältet längst ned :) Välkommen igen!
Skicka en kommentar