Som jag nämnt tidigare blir jag lycklig av arbete. Igår, efter den nedstämda morgonen, började vi städa. Dammsugning, moppning av golv och fönsterputs stod på dagordningen, och redan när vi diskuterade vem som skulle göra vad, kände jag humöret stiga. Höjdpunkten inföll inföll någon timme senare när jag svepte fram med moppen på parketten i salongen. Radion skvalade och Skåne var uppe på loftet och gnuggade fönstren rena från konstiga fläckar. Med jämna mellanrum gick jag in i tvättstugan och sköljde moppen ren för att sen fortsätta moppa och hej vad det gick. Lycka, lycka.
2 kommentarer:
Det låter ju riktigt trevligt att vara skapad sådan, att bli lycklig av arbete! Nästa liv ska jag verkligen ansöka om den genen 😄 //professorkajsa
Professorn: Märkligt att jag, trots det lyckorus som städning ger mig, glömmer bort att städa långa perioder! :)
Skicka en kommentar